Teater...

I några dagar har jag varit med på kyrkans påskvandringen, där jag spelat Johannes. Men nu då är det slut för dagen med teater och det tycker jag är skönt. Men så kom jag och tänka på att det finns människor som alltid spelar en roll och inte sig själva. Tänk att aldrig få slappna av och sluta spela...

Kluven personlighet, 1978 års jet lag och otrevliga prov...

Idag så har jag är jag väldigt trött, jag trodde inte att man kunde få jet-lag när man reser genom tiden typ 1978 år... Jag är med på påskvandringen i kyrkan. I första föreställningen så var jag Tomas "tvivlaren". Men i andra så hade jag fått tagit över Ullis roll som Johannes. Jag kan säga att det är två helt motsatta roller. Tomas, motfälld och Johannes, hoppfull. Men imorgon så tror jag att jag bara kommer att spela Johannes...

I lördags så fick jag en obehaglig överraskning när jag skulle göra ett prov. Det var det sista och största provet. Jag hade i min naivitet hoppats på att det skulle bli ett a,b,c,d prov... Men det var det inte... Det var uppsats skrivning! Inte okej med en sån överraskning kastad i ansiktet... Speciellt inte när man har dyslexi (det behövdes tre försök för att stava rätt. Vilken idiot var det som gav ett namn som man inte kan stava om man har läs och skriv svårigheter.) Men efter 4 timmar så kände jag mig tillräckligt nöjd. Nu väntar man bara på resultatet...

Äventyret fortätter!!!

Hem... Vart är det?...

Vart finns den plats som kallas hem? Jag har funderat på det ett tag. Vart är den plats som jag känner mig hemma? Är det ens en plats? Eller är det ett sammanhang?

När jag nu funderar på det så vet jag inte. Just nu så gör jag inte det som jag egentligen ska göra. Men vad det är som jag ska göra, det vet jag inte helt heller. Jag tror att det kommer att träda fram när tiden är inne. Men ordet hemma, det har inte någon fast betydelse. Jag är hemma då jag gör det som jag tycker allra bäst om. Att skriva, när jag inte får sitta ner och fundera på vad som kan hända i en annan värld så tappar det jag gör betydelse. För det är fel sak jag gör.

För mig så blir det inte ett hem om det inte finns människor. Människor som tycker om en och delar livet med en. Jag tror att det är därför det jag skriver har en sån betydelse för mig, de är inte bara några personer som jag skapat, de vet allt jag vet och jag vet allt de vet. Jag började skriva mycket under gymnasiet då jag gick på en internatskola. Mycket av den tiden var man ensam och i den ensamheten föddes många karaktärer. Men jag kunde inte uttrycka mig tillräckligt, men jag skrev ändå. Det finns nog en känsla av att jag inte bara kan lämna dem där som gör att jag har fortsatt.

Matte, ett världsligt problem...

Ibland så kan det bästa sättet att lära sig vara att repetera någonting som man tidigare lärt sig. Och att då hjälpa någon annan att förstå det kan vara en ganska bra kombination. Det finns mycket i livet som man bara måste acceptera, som naturlagarna. Om ett äpple lossnar från trädet så kommer det att falla neråt. Men det finns andra saker som har smugit sig in bland de sakerna. Jag tycker inte att man ska acceptera att någon får vara elak mot någon annan. Det finns otroligt många olika saker som vi borde ställa oss upp för och säga stopp. Men man ska inte bara säga att man inte får göra en viss sak, man behöver visa på någonting annat. Istället för hat så kan godheten få ta sin plats.

Det är alltid lika intressant att skriva, jag vet aldrig vart jag kommer hamna någonstans. Men jag slutar nog här.

(Ursäkta Ullis att jag skenade iväg. Men du passar fortfarande in där.)

Äventyret fortsätter!!

Vilken kruka är du...

En man tar fram två krukor med försiktiga händer. Den ena har perfekta kurvor och en mycket fin form. Den andra är mycket mer sliten, det är många sprickor som löper längs hela krukan och med flera hål i den. Man kan se att den har tappats i golvet några gånger. Mannen som tagit fram krukorna vänder sig till dig. "Vilken kruka är du?"

Frågan går djupt, långt förbi utseende och funktionalitet. Frågan är enkel, men kräver en självdistans och självinsikt. Den första krukan som döljer alla fel och brister med sig själv får ett helt liv med jobb och slit att hålla uppe en fasad av perfektion. Ingen kan komma för nära för då kan man se vad som döljer sig in under. Den andra krukan som inte ser mycket ut för världen, men det finns en känsla av ärlighet i alla fel och brister. Bristerna tillåter andra att sänka sin fasad. Men innan man gör valet vilken kruka man är så behöver man fundera på vad som ska fylla den. Om man tar någonting som alla drömmer om, kärlek.

Kärlek är inte någonting som man ska hålla tillbaka. Om den stängs in så blir den gammal och kan bli till bitterhet. Med hålen och sprickorna gör att det kan läcka ut innan den är full. Men om man tar pengar istället. Idag är det pengar som avgör hur framgångsrik man är. Men genom hålen och sprickorna så faller det ut pengar, kanske till någon som behöver hjälp.

Att vara öppen kan ha flera betydelser.

Vilken kruka är du?

Böcker med tomma sidor...

Det var länge sen jag skrev någonting, det har funnits mycket att skriva om. Men när man väl sätter sig ner för att skriva så kommer inga ord. Det enda som kommer är bara massor av andra saker som stör.

Många sidor ligger tomma i mina böcker. Sidor som formar om många, många personers liv. Men du känner dom inte, inte än. Jag hoppas att du någon dag lär känna dem, de är väldigt intressanta människor. Och om du ser djupt så kanske hittar du en person som du redan känner.

Många sidor har man redan fyllt, men det kan aldrig bli för mycket. Många gånger så tänker jag mig tillbaka till en annan tid, då inga begränsningar tycktes finnas. Men nu så ser jag bara tomma sidor framför mig. När jag funderar på vad jag skulle vilja jobba med så är det bara en sak som kommer upp i mitt huvud. Det är att fylla alla dessa sidor...

Tidig morgon och mycket snö...

Dagen började ännu en gång tidigt. Var upp 5:17, det var lite tungt att släpa sig upp men det gick. Efter en liten frukost så bar det av till Citybagar'n för att köra bröd. När jag kom ut så märkte jag hur mycket snö det hade kommit. Redan då visste jag att det skulle bli halt.

Väl framme så var det bara att fylla bilen med bröd och börja morgonturen. Idag fick jag köra hela rundan, vilket var riktigt roligt. Kl 11.30 så var jag klar, så då gick jag hem och pluggade. Nu så har man hela dagen framför en!

Äventyret fortsätter!

Tungt kassaskåp och långa sladdar...

Nu så är det radikala förändringar som sker i kyrkan! Jag har flyttat ljudsakerna till ett annat rum, så man kan komma åt sakerna utan att behöva . Nu ska det bli ordning och reda. Kassaskåpet var väldigt tungt, men som tur var så fick jag hjälp av ett gäng teamar som var i kyrkan. Sen bytte jag ut krokarna som satt där till några bättre. Nu så behöver man bara städa de andra förråden igen... suck...

Tur i oturen?...

Många överraskningar idag. Men hur kommer det sig att jag står och håller en femmanlott i min hand? Hur mycket vann jag? Vad hände efter det?! Det får du strax reda på, men vi tar allt i tur och ordning...

Idag då jag gick från jobbet så blev jag indragen i en mobilizerabutik... Han frågade massor av frågor, men efter en bra stund så kom"vi" fram till att han inte kan hjälpa mig (vilket jag redan visste...) Men så kommer överraskningen! Han räcker fram en lott, för att jag har pratat med honom. En lott! Nu har jag min chans att bli miljonär! Eller halv halvmiljonär... Pulsen stiger och jag börjar skrapa. Siffrorna bara stiger och antalet lika ökar också! Så kommer man till den sista rutan... Skit... Eller man ska kanske säga att det gick som vanligt... (Jag brukar inte köpa lotter...) Jag tror faktiskt att de har beställt lotter utan vinst... Men när jag står där och har precis skrapat lotten så kommer en uteliggare.

(Följande är konversationen som vi hade.)

"Hur gick det?" Frågar uteliggaren.

"Inte bra, men det brukar det inte göra heller." Svarade jag.

"Jag vet..." Säger han med en suck...

Efter en stund då jag nästan är hemma så kommer jag och tänka på en sak. Vem i dagens Sverige skulle gå fram till en människa som man inte känner och prata med den? Mitt svar skulle nog vara Han...

Ett nytt projekt på gång!

Äventyret fortsätter!

En spännande dag...

En spännande dag. Den började tidigt. Var uppe kl 5, det var inte så jobbigt, men det som gjorde det tungt var att jag inte kunde somna så tidigt som jag hade velat... Men kl 6.15 står jag redo vid citybagarens lastbil. Sen börjar en lång men intressant morgon där det finns otroligt mycket att lära sig. Vi lastar bilen med bröd som ska ut till en mängd olika affärer i stan. Sammanfattning: En mycket intressant dag.

Men denna dag känns som en evighet... Men än är den inte över...

Ska dit imorgon också.

Äventyret fortsätter!

Träd eller törnbuske...

Jag har börjat se en skillnad. För någon dag sen så fick jag göra det roligaste jag visste och samtidigt bli påmind om det viktigaste jag kan och kommer att göra på denna jord.

Tack Tobbe.

Någonting som jag förundras över är träd. De anpassar sig efter den miljö den hamnat i och växer därefter så mycket den kan. Många ser inte den kraft som finns i träden eller ens i växter. De plockar kraften ut intet och har kraften nog att spränga berg. Ger djur omkring mat att äta, syre att andas och förgyller en fantastisk natur. Vi människor är mer som törnbuskar med decimeter långa taggar för att skydda oss från allt runt omkring. Det är så otroligt svårt att komma fram till själva kärnan av en person, man får kämpa sig igenom taggarna och mycket smärta och svett behövs. Många ger upp, men taggarna finns där för att sår har gjorts tidigare och bara de "värdiga" ska kunna komma enda fram. Törnbuskarna kan växa upp i allas liv, men det handlar om att rensa i sin omgivning och göra det enkelt för människor att komma nära. Hur ser din trädgård och träd ut? Hur ser ditt träd ut? Har det växt rakt upp då det är åt det hållet solen finns eller har det brett ut sig och ger skygga åt de som finns omkring under varma dagar?

Jag vill vara ett träd för andra och dra upp törnbuskarna med rötterna så att de inte får så lätt fäste i ens liv.

Äventyret fortsätter!

Ingenting, Muffins och Skip-Bo...

Funderar på vad det är får en att tro att det är bättre på andra sidan... Men det får jag fortsätta att fundera på... Men, men... Idag så har jag inte gjort någonting... Men det är faktiskt väldigt skönt, men det känns inte bra då man på kvällen funderar vad man har gjort under dagen... Men på eftermiddagen så blev det mer gjort. På Alive så bakade vi ca 200 muffins på 1½ timme. Senare var det dags att fika och prata med trevliga människor, det var några där som jag inte träffat tidigare så det blev några samtal där. Skip-bo blev kvällens spel, utmanarna var Anna, Ida och Maria. Det gick ju som vanlig kan man ju säga... Nu är jag hemma och funderar över min dag... Och detta var allt... Men i morgon så blir det mer gjort i alla fall...

Äventyret fortsätter...

En liten del av mitt äventyr... Del 3...

Fortsättning... Del 3

För mig så finns det största äventyret i den kallelse som jag har fått. Jag har inte helt fått klart för mig vad det är (men det är en del av äventyret) men jag har i alla fall fått fram en inriktning. Det är någonting som jag vill leva efter, den väg som är utlagd för mig kommer jag att klara. Det kommer inte att vara lätt, det kommer inte alltid bli som jag vill eller har tänkt mig, men jag tror att det är det bästa för mig och om jag följer den så kommer jag få vara med om det största äventyret i hela mitt liv och få se och göra fantastiska saker.

Många gånger så hamnar man på platser som man aldrig varit på. Jag tycker att det kan vara väldigt läskigt att komma till ett nytt ställe och man inte vet vad som kommer att hända. Men då så får jag påminna mig om att vad som är händer så kommer jag bara ha roligt om jag själv beslutar mig för det. Jag brukar ta med mig någonting som jag kan skriva eller rita på, så jag har någonting att göra, för annars så är det väldigt lätt att glömma bort att ha roligt och inte oroa sig.

Plötsligt så är det mörkt och man känner sig trött... Dagarna går så otroligt, förskräckligt fort, men det finns inte så mycket man kan göra åt det. Bara ta sig hem till sin lägenhet och lägga sig i sin säng och förbereda sig för nästkommande dags äventyr...

Äventyret fortsätter!

En liten del av mitt äventyr. Del 2...

Fortsättning... Del 2

...trevlig vän finns. När jag möter någon så blir jag alltid så paff, det tar ett bra tag innan jag återhämtat mig. (Ibland så har jag inte återhämtat mig förrän personen är långt borta... och då fattar jag vad jag kan ha sagt eller inte sagt och ibland ångrar mig...) Men det roliga är när man träffar någon plötsligt som man inte har träffat på jätte länge. Det hände mig två gånger förra veckan. Det är ett äventyr att lära känna en ny människa eller få en djupare gemenskap med en vän. Det kan vara väldigt spännande att att se hur ett samtal kan ta för väg...

Ett samtal kan bli ännu mer spännande då den sker över en fika, (Ullis skulle nog säga att fika är och alltid kommer att vara det mest grundläggande en människa kan göra...) många saker kan lösas över och saker att komma fram till. Många liv har har ändrats över en fika...

... men också genom böcker har liv förändrats. Böcker är en källa till kunskap, glädje, förundran, nya insikter och mycket annat. Det finns alltid någonting att lära sig, det kan vara någonting nytt eller någonting som egentligen borde kunna... (Ja, det är boken "Jakten på det perfekta PA-ljudet"...)

Men då man går igenom livet och har sitt äventyr Jag tror inte att man blir lyckligare av att ha det senaste och det dyraste, det fyller bara ens liv bara med krav och prestationsångest. Om man inte kan bli accepterad för den man är av människorna omkring en så har man inte hamnat rätt... Då får man göra någonting åt det...

Fortsättning följer med del 3 den sista i trilogin i morgon...

En liten del av mitt äventyr...

När börjar ditt äventyr? Det är faktiskt ditt val när det ska börja…

Jag vill att hela mitt liv ska vara ett äventyr.

Men då betyder det att det börjar med att ta sig upp ur sängen. (Vilket inte alltid är så lätt…) Men om man bara skulle ligga i sängen så skulle inte mycket hända… Det skulle faktiskt vara väldigt tråkigt…

Men när man väl har tagit sig upp ur sängen så finns det så många andra ställen som man kan fastna på, soffan, fåtöljen eller gungstolen… (Ja… Jag har en gungstol, fast en modern…)

Men det bästa man kan göra är att stänga av tvn och resa sig upp. Sen för att man inte ska falla tillbaka i soffan så är det bara att klä på sig och ta på sig skorna. För äventyret kommer inte att bli så bra om man inte har några kläder på sig…

Men det viktigaste är faktiskt att öppna dörren och gå ut… Det är faktiskt inte så lätt som man kan tro. Då man öppnar dörren så har man genast skapat en tillväxtmiljö för att ett äventyr ska kunna växa fram. (Jag ska tillägga att äventyret fortfarande kan komma till dig, men min erfarenhet är att det händer otrolig sällan…)

Ofta så kanske man inte ser vad som finns bakom hörnen framöver, men om man låter det hindra en så kommer man inte att komma så långt… Det är kanske bakom just detta hörn som en…

Fortsättning följer i morgon!