En riktigt bra vecka...

Har haft en riktigt bra vecka! Den är inte lätt att beskriva men jag får göra mitt bästa... Jag har varit med sköna vänner! Vi har kämpat hårt och haft det skönt.

Vi har förvandlat vår ungdomsgård till ett skönare hängställe som kan passa fler ungdomar. Jag har trätt in i många roller under den tiden, byggare, rivare, snickare, glasmästare, teknisk konsult, busschaufför, listan går att göra längre... Jag fick hoppa runt väldigt mycket och hjälpa till med det mesta. Men sen så fick jag och Ullis ta hand om den nya soffdelen som skulle byggas.

Det var en del huvudbry men vi löste allt och den blev riktigt bra (Tack Ullis)!

Jag är lite för stark för mitt eget bästa...

Men det roligaste jag vet är att få dela med mig av det jag vet och har och det har jag fått göra mycket av denna veckan. Som avslutning så hade vi alla ungdomar hand om gudstjänsten och det blev så där riktigt bra! Tjejerna som sjöng var så bra, det ända var att de missade lite text en gång, men det spelar ingen roll. Man kan inte vara mer stolt över sina ungdomar än vad man är nu!

Äventyret fortsätter...

Den bästa (tidiga) presenten någonsin!!!

Jag har, som jag skrev i det tidigare inlägger varit på läger. Men inte vilket läger som helst... det var det bästa lägret jag någonsin varit på. Men det var inte massa jobb och sjukt sena kvällar, jag fick hänga med otroliga ungdomar som är bärare av någonting gott. Sen att man har världen bästa ungdomar gör det inte sämre...

Under första dagen för ungdomarna så reste sig en stor tältstad

så att så många som möjligt kan få plats...

Jag har inte varit på något "stort" läger tidigare men nu har jag varit på ett stort, det var 500 personer på Chili. Jag har fått vara med om så sjukt mycket roliga saker! Jag har seglat, ätit god mat en hel vecka(!), jag har lärt mig att virka, kört Lasse går i ringen, friat till en person, gått på otroligt bra seminarier, hört riktigt bra lovsång, lärt mig jätte många nya sånger, varit en mc-knutte, lärt mig sjukt många namn(!). Så kort sagt så har det varit en otrolig vecka.

Stefan var med i en tävling, men det gick inte så bra...

Vi såg inte ut så här hela tiden... bara sista kvällen då det var USA-tema...

Så klart så vann dessa tjejer maskerad tävlingen!

Vi är inte bara snyggast, bäst och vackrast. Vi är också sjukt sköna!

Och sen att ha de bästa medledare gör det inte sämre...

Som vanligt Ullis men också Sara och Oskar!

Man kan inte bli annat än lycklig när man får ett sånt äpple av tjejerna i tältet bredvid!

(Tack!)

Men en av de sakerna som hände som berörde mig djupast var den näst sista kvällen. Jag hade gått iväg från kyrkan för att se om några av mina ungdomar hade gått där ifrån, men efter att jag kollat till dem så kände jag att jag behövde någon som bad för mig, så jag gick tillbaka till kyrkan och ställde mig vid förbönsplatsen men fann att det var fullt, det fanns ingen förebedjare som var ledig. Jag började då fundera på om jag verkligen skulle göra det. Men när jag precis var på väg att gå så kom en av alla de hundratals ungdomarna fram till mig och frågade om han fick be gör mig! Han frågade om det var någonting speciellt han skulle be om, men jag sa nej (jag tror att det beror på att jag var ganska överraskad...). Men när han började be så tog han fram just de sakerna som jag ville ha förbön för, vilket berörde mig ännu mer!

Tält och läger...

Nu så har jag packat "klart" för min campingtur. Nu är det bara små saker som behöver fixas. Men att packa för en vecka i tält är en utmaning. Är lite nervös, det hjälper att skapa saker och nu har jag hittat ett nytt sätt att skapa, med tyg...

Men snart väntar än ett äventyr som står till duga... Åka till ett helt nytt ställe med många nya människor. Det kommer bli otroligt spännande!!!

Äventyret fortsätter...

Tårar och bio...

Igår så såg jag den sista Harry Potter filmen. Den var så bra som jag trodde att den skulle vara. Den blev en del tårar, men jag snörvlade och stor grät inte som vissa andra i salongen... (det ar två stycken) Men det är helt okej, men det finns vissa saker som jag inte tycker om... Det är att skratta på helt fel ställe. Men tillbaka till filmen. Jag läste boken på engelska då den kom ut, nästan... Alexandra läste den först, men det var helt okej för hon läser snabbt. Det jag minns bäst var slutet, men det var också där jag var som mest osäker om jag förstått allting rätt... Men det hade jag! Det var länge sen jag såg en film som berörde mig så mycket, på detta sätt. Den påminde mig om ett löfte jag gav för länge sen... Nej, det är faktiskt två... Även om alla tycks ha glömt bort det så ska jag komma ihåg det...

Äventyret fortsätter...

Det regnar möbler och kläder...

Jag är inne på min tredje vecka på second hand och det börjar bli lite trångt...

Men det finns fortfarande lite plats kvar, men man får vara lite smart...

Det blir många trånga korridorer och höga byggnader...

Det finns inte mycket plats över...

Från vissa håll så kan det se väldigt kaotiskt, men det finns ett system...

Nästan överallt...

Jag hade tidigare väldigt svårt att förstå hur second hand kunde sälja för så mycket...

Men nu förstår jag...

Äventyret fortsätter...

Full fart framåt...

Det har hänt ganska mycket de senaste veckorna. Men jag har ändå inte skrivit någonting... Jag har flera gånger varit på väg men ändå inte kommit till skott. Jag har jobbat, jobbat, vilat, sett på film, tränat, lagat en dator, kollat på tv, hjälpt Erik att bryta sig in i sin egen lägenhet, kört bil, kört ännu större bil... Det har funnits (finns) mycket att göra. Men det är inte hela tiden och ändå har jag inte kunnat gjort det... Jag skriver kunnat för de gånger som jag satt mig vid datorn så har jag inte vetat vart jag ska börja... Så nu vill jag berätta vad jag har gjort så jag kan komma ikapp...

Jag kan berätta om min helg... Jag har varit en artist för en dag med min syster och framfört en sång inför folk. Jag håller med Jesus i den saken att det är svårt att göra någonting nytt i den stad man kommer ifrån. (De såg honom ju som snickarens son och inte Kristus...) Nu jämför jag mig inte med Jesus i det han gjorde... Han hade ett mer tajtare schema än vad jag hade... Men detta var andra gången jag spelade inför folk... Jag jobbar lite på second hand och som fastighetskötare, så det finns en del att göra... Mer om det senare...

Äventyret fortsätter...

Filmernas filmer och vad de betyder...

Jag har kollat på ganska många anime filmer den sista tiden (igen...). Jag tycker att det är en intressant berättarteknik som speglas i de flesta av dem. Men jag lägger också märkte till hur olika vi människor tänker på och reagerar vid. Det finns olika saker som rör vid våra hjärtan, jag kan finna mer samklang i dessa filmer än vad jag gör i andra. Ofta är det kampen att finna en balans mellan människan och naturen, men också kampen mellan människans ondska och dess godhet. De två filmerna som berör mig mest är Origin spirit of the past som har otrolig musik som berör och en väldigt intressant story. Laputa castle in the sky som var den första anime filmen jag såg, det var för många, många år sen. Men då visste jag inte vad den hette eller var man kunde hitta såna filmer. Men jag hitta den för ett år sen och sen dess har jag varit förälskad i den. Jag älskar historien och hur den är uppbyggd, det finns få filmer som berör mig så mycket som den...

Äventyret fortsätter...

Motorcykel och God mat...

Jag kan börja med att berätta att jag har "förbrukat" mitt Internet så nu har jag snigelfart. Jag var klar med detta inlägg för länge sen, men att ladda upp bilderna tog två evigheter... Jag tog till och med bort en bild...

Men idag så har jag gjort två saker. Det första var att jag såg en riktigt snygg motorcykel en sån som jag skulle vilja ha. (Jag kan inte mycket om motorcyklar, men den här tycker jag är snygg...)

Men sen så var det Mongolisk restaurang med syster och mamma. Hur ska man sammanfatta det... Snyggt, Gott, Mycket och Mättande...

Äventyret fortsätter...

Ny mark, Nya Upptäckter och Mitt nya jag...

Det har varit en väldigt konstig vecka (förra veckan...) Den har på inget sätt varit lik någon annan vecka som jag varit med om. Jag har fått jobba hårt, fått nya erfarenheter, gjort saker som jag inte trodde att jag skulle göra, men störst av allt var att jag har fått upptäcka en annan sida av mig själv... Och det gör mig väldigt glad, för många gånger så begränsar jag mig själv, genom att sätta upp ramar. Ramar som är märkta med stora röda bokstäver "SÅ-HÄR-MYCKET-KLARAR-ALBIN" och då har det varit livsfarligt att träda utanför dessa ramar. Men nu har jag tagit kliv utanför och insett att jag är en idiot... Några visste det redan innan, medan andra drar dramatiskt efter andan...

Förra veckan så körde jag bröd till olika affärer och kaféer. Det krävde att jag skulle vara uppe tidigt och jobba snabbt och effektivt. Bara det en utmaning... Jag är en sån person som vill gå upp extra tidigt så att jag kan komma till jobbet pigg och fräsch. Men det var inte så lätt när man ska vara på jobbet kl 5.30 Så jag fick byta ut min taktik, vilket var väldigt nyttigt. Jag tycker att det är nyttigt att testa nya saker, men jag är så otroligt dålig på att göra det "frivilligt", jag behöver indirekt tvingas till det och då inte av mig. Så den veckan fick jag göra många nya upptäckter om mig själv som jag redan sagt, men det är detta som är äventyret i vardagen och det är där jag vill ha min vardag. Tvingas till saker som jag inte vill och inte klarar av?... Nej! Upptäcka nya saker om mig själv och (ännu roligare) hos andra... Det sista är nog viktigast... Om det inte fanns någon annan att upptäcka saker hos så skulle livet vara en sjukt stor gråzon... Men jag har hittat mina diamanter och guldklimpar i vardagen.

Och en sak som jag håller på att förbereda mig inför (som är det roligaste jag kommer att göra hela sommaren) är Chili! Jag har aldrig varit där tidigare, men nu så ska jag dit som ledare och det är utmanande att komma in i ett helt nytt sammanhang och se till att allt fungerar. Men det är skönt att man har den troliga planeraren/utföraren Ullis (som har koll på ALLT som behövs). Det gör livet enklare men tar på inget sätt bort äventyret, snarare förstärker äventyret...

Äventyret fortsätter...

Regn, Blöt och Underbart...

Detta inlägg skulle ha skrivits för drygt 6 dagar sen... Men det har varit en väldigt tröttsam och speciell vecka, så nu skriver jag klart detta...

Så jag ska börja med att berätta vad som hände förra fredagen.

Det är ganska enkelt, jag åkte till NYHEM!!!!

Jätte kul att åka dit igen, men som "vanligt" (en skit dålig trend) så kunde jag inte vara kvar hela veckan utan bara på ungdomshelgen.

Men det var helt okej, jag skulle hem för att jobba (vilket jag kommer till senare)

Men på Nyhem så träffade man jätte många teamare, vilket var trevligt. Hängde med världens bästa ungdomsgäng! (Eskilstuna såklart...)

Det var många riktigt bra möten (som vanligt...) I år så var det en talare från Wales som inte kunde säga r, men det han sa var riktigt bra. Men roligast är ju tolken!!!

Jag köpte även tre böcker och en skiva (har redan läst ut en av böckerna)

Nyhem utan regn är inget Nyhem... Men när Nyhem blir "det tusen sjöarnas land" så är det inte lika kul...

Men nu till denna vecka...

Hm... Nej, jag skriver det imorgon... Ja det gör jag...

Äventyret fortsätter...

Grill/Pool/Trevlig kväll och sorgliga människor...

Okej, det var ett tag sen sist. Det har hänt ganska mycket men jag tänker berätta om vad som hände i förrgår och i går.

Det som stod på listan för dagen var Grill/Pool/Trevlig kväll hos Louise Rudengren. Den kvällen så var det fullt ös med massor av lekar, mat, chips, dricka, bad, samtal och mycket mera.

Här så är det en lek som sker... Jag fick inget bra namn på den, men typ fotninja, eller kniven men utan kniv...

Men allt var inte kul... Bland det få så var min hand det ena... Jag kan säga att Eriks tand är ganska stor...

Det var otroligt kul och fantastiskt roligt!

Jag har ännu en gång förvånats över människans olika sätt att agera och hur andra hanterar det de sätt/hört... Som nog alla vet så är tält inte så ljudisolerade så i vårt lilla tältläger så kunde man med lätthet höra det som sades i det andra tälten. Men i detta fall så var det inte vad som hördes i vårt tält utan det som hördes ut... Jag fick sova i Viktor och Edvins tält där Erik också skulle sova. Men jag fick ett eget "rum" i deras tält så jag gick sova i fred (vilket var väldigt trevligt!) Men killarna snackade om allt möjligt killar i mellan innan Erik kom på att det kan höras ut... Viktor som är en handlingen man går genast till källan. (Detta är en uppskattning av det som sades)

Viktor: Maja! (Maja ligger i tältet bredvid)

Maja: Ja... (Hon verkan precis vara på väg att somna...)

Viktor: Har du hört någonting?

Maja: Nej.

Viktor: Johanna! (Hon ligger också i tältet bredvid...)

Johanna: Ja... (Hon låter lite mer vaken än vad Maja gjorde.)

Viktor: Har du hört någonting?

Johanna: Jag vet inte...

Jag förstår henne...

Men det tar inte slut där... dagen efter var också den fylld med intressanta saker...

Efter en trevlig kväll hos Hampus så går jag hem. Hampus bor inte allt så långt ifrån mig, men under den lilla vägen så hände det väldigt mycket som påminde mig om att alla inte har det så bra. En flicka stapplar sig fram och klarar av med nöd och näppe att hålla sig på benen och några meter efter det så är det en kille som står och öppnar upp sina byxor och ber en av sina kompisar att sjunga en sång så att han kan kissa i ån...

Sen dröjde det 30 meter innan nästa sak hände. Det är att en hare springer in mot centrum, men stöter på två hundar var av en drar i kopplet och skäller. Men den andra hunden sitter och bajsar och är fullt upptagen med det. Men nu är det ägaren som med det handlar om... Hon står där helt borta bryr sig inte ett dugg om hundarna. När den upptagna hunden inte var upptagen längre så kollade hon bara ner på marken och suckade och gick iväg...

Det är sorgligt när man i vardagen möter sådana människor...

Men mitt äventyr fortsätter...

Baka kan också bli ett äventyr...

Hade besök igår. Då hade jag redan en projekt på gång så hon fick hjälpa till.

Så då var det brödbakning som stod på schemat.

Det var ett tag sen jag senast bakade bröd...

Men det gick bra ändå...

och snygga blev dom ändå(!)...

Sanna som var med och bakade passade på att gosa med ett bröd...

innan det var dags att ta en nattmacka... Det var inte bara lätt och snyggt.... det var gott också!

Men nu så får jag vänta en dag till innan surdegen är klar, så får man testa det också....

Det är spännande att testa nya saker, det gäller också saker man kan göra i lägenheten. Man måste inte alltid ge sig "ut" på ett äventyr... Och om det ska vara ett äventyr i vardagen så kan det hända överallt!

Ikväll så bär det av ut till Johan och Chaterines sommarstuga med Alive-teens! Men innan det så har jag mitt sista uppdrag att klara av. Det är Tobias fina lunch!

Äventyret fortsätter...

Min vistelse på Olstorp i bilder...

Detta är Olstorp... hm... i alla fall en del av huset... Jag hade ett trevligt rum för mig själv på övervåningen där jag som jätte bra.

Jag kom dit för detta, träd och åter träd. Grenar och åter grenar... Det finns många träd att jobba med, så sysslolös gick jag inte...

Resultatet var kanske inte så synligt uppe i träden men på marken så syntes det en stor skillnad...

Men det var inte bara arbete som ingick i mim vistelse, utan även god mat...

mycket trevligt sällskap...

(väldigt) roliga spel...

nya upplevelser...

(sjukt) häftiga syner och mycket annat...

Men detta är nog den bilden som jag tar med mig hem. Det är vid utfarten från Olstorp.

Så tack Ullis, Tobbe och Miriam!!!

Äventyret fortsätter...

Ölands äventyret är över och nu fortsätter livets äventyr...

Har haft några fantastiska dagar på Öland. Det var länge sen man fick så mycket god mat och arbeta hårt. Snart kommer vardagens alla ting att skölja över en och det är alldeles för lätt att glömma sånna här tillfällen, men jag får jobba hårt för att inte glömma detta. (Men om jag känner mig rätt så kommer detta att stanna lite längre...) Veckan är full med saker och ting som kommer att hända och som behövs ta tas om hand om.

Livet på Olstorp...

Livet på Olstorp är ett trevligt men också spännande liv. Med strålande solsken, svalkande vind och ett otroligt vackert landskap så förstår jag varför Ullis har pratat så mycket om det. Tiden tycks flyga förbi, tråkigt är det, men sånt är livet (även på Olstorp...)

Mer än så skriver jag inte. (Denna dag...)

Äventyret fortsätter...