Då jag kom hem idag så låg det ett brev, bland räkningarna, som jag sent kommer att glömma. Ett handskrivet brev som jag sent kommer att glömma. Jag kan ärligt säga att jag fick tårar i ögonen, flera gånger. Det gjorde min första arbetslösa dag mycket bättre.
Jag älskar när någon lägger ner tid och energi för en. Det är en enorm skillnad på ett handskrivet brev och ett mail. För det var inte att bara trycka in control+C utan varje bokstav är sin egen och det är för mig. Det gör det, äkta, ärligt.
Så min dag börjar med ett ödmjukt och tacksamt hjärta med ett glatt sinne.
Äventyret fortsätter...
