lördag 26 februari 2011

Ingen dag är den andra lik...

En dag som blev "mer" än vad man trodde.

Jag gick ner på stan för att lämna tillbaka några böcker på biblioteket.

Bibliotek är ett oroligt spännande ställe, så otroligt mycket kunskap som gömmer sig i varje hörn. Varje hylla är fyllda med böcker, som är fyllda med ord från vanliga människor, men som kommer att finnas kvar längre än den som skrev dem. Det är en spännande plats.

Men jag kunde inte tillbringa hela min dag där, så det blev dags att gå vidare.

Men när jag går igenom Cityhuset så hör jag någonting som jag kä
nner igen, men som aldrig trodde att jag skulle höra. Jag följer ljudet och tar mig in på Jack and Jones. Där så ser jag ett band som spelar och de låter riktigt bra!

Visst den som mixade kunde höja sången,
men det spelade ingen roll. De hade en fantastisk känsla.


Sen träffade jag Ullis, Moses och Isac.

Om man inte tar första steget så kommer man ingenstans.
Men då man tar första steget så kommer man att få se massor av fantastiska saker och träffa människor som är lika fantastiska som du själv är.

Äventyret fortsätter!

måndag 21 februari 2011

Albin vs Halkan...

Idag så var det ett äventyr. Jag skulle åka till Karlskoga för att köra hem ungdomarna som varit i pingstkyrkan hela helgen. Då jag börja de åka så märkte jag att det var (så otroligt) halt att köra... Men det var bara (väldigt) halt i det körfältet som alla andra har kört i...
Men på vägen dit så åkte jag förbi en olycka i Örebro, det var en lastbil med släp som hade "kommit ikapp" resten av lastbilen, men hade då också knuffat på en personbil. Den stod redan på flaket på en bärgningsbil. Men polisen stod och övervakade trafiken medan den "stora" (sjukt stor) bärgningsbilen tog hand om lastbilen. Men för mig så fortsatte färden... Men efter en bit så hittade jag en till olycka... Efter ett bra tag på så började jag närma mig Karlskoga. Efter att konsulterat med mobilen (kartan) så kunde jag känna mig lugn.
Väl framme så var det bara att packa in i bilarna och be en bön om beskydd.

Jag hade blivit tilldelad LP-bussen. Den flygande snöhögen... Men när jag såg den där och efter min förra helg så tyckte jag att den såg ut som ett flygplan...
Bussen har ett gigantiskt packutrymme, när det var fyllt så började avisningen av fönster och dörrar. Innan jag hoppade in så var man ju tvungen att fixa till flyghalsduken...
"Välkommen till Albins Airbuss Express. Detta är ett direkt flyg till Eskilstuna, vi flyger via Örebro och Arboga. Vill informera om att säkerhetsbälte är obligatoriskt under hela färden. Önskar dig en trevlig resa." Sen visade "flygvärdinnorna" var utgångarna fanns...

På vägen hem så åkte vi förbi ännu en olycka. Vi tappade bort de andra några gånger, men efter ett par samtal så hittade vi varandra. Men sen så kom vi ifrån varandra ännu en gång men sen så fick jag klartecken att köra på då de andra följdes åt.

Statistik idag:
4 Polisbilar
10 Plogbilar (Omkörda)
2 Ambulanser
3 Olyckor (Ej inblandad...)

Albin vs Halkan 1-0

Så det var min dag. Nu är det en kopp te som gäller... eller kanske två... till en film, men vilken det blir vet jag inte...

Äventyret fortsätter!

söndag 20 februari 2011

Hm... Inte så mycket att skriva om...

Nej... Jag inte så mycket att skriva om, men jag har skrivit mycket den senaste tiden. Men ingenting av det passar här... Imorgon ska jag åka iväg till Karlskoga och hämta ungdomar från ett läger. Idag har det varit stora städardagen...

måndag 14 februari 2011

Den sista biten hem...

Så nu skriver jag igen... En sak är klar, Äventyret tog inte slut med Arlanda... Jag kan erkänna att jag kände mig otroligt vilse då jag klivit av planet. Men efter att ha frågat en tysk och norsk så tittade jag en svensk som kunde såga vart jag skulle. (Jag har ingenting emot tyskar och norrmän, de skulle flyga vidare och visste inte vart jag skulle.) När jag väl fått tag min väska så behövde jag bara komma därifrån... Efter mycket forskande och letande så hittade jag en informationsdisk. Jag kan återge samtalet som vi hade.
"Vem ska jag gå till," säger jag till de två i disken och ser frågande på de tiotalet olika märkena ovanför dem.
"Det spelar ingen roll." Jag går fram till damen som sa det. "Vad kan jag hjälpa dig med?" Nu börjar jag bli trött på att resa.
"Ta mig bort härifrån."
"Vart ska du då?"
"Jag vill till Eskilstuna." (Vill och vill...)
Av damen så får jag ännu fler alternativ. Men det blir flygblad in till Stockholm. Väl på bussen så fylls den med nyanlända tyskar (några väldigt vackra tyskor) När vi väl har börjat åka så får vi reda på att det har hänt en olycka längre fram och att det kommer ta längre tid än beräknat.

Då jag kliver av bussen så skyndar jag över till Centralstation för att fixa en rådvilles hem... När jag gått igenom alla de hundra sakerna som man ska ange så får jag min biljett. Jag kollar på biljetten för att se varifrån den ska få men hittar inte det. Jag går bort till den stora tavlan och börjar leta där... Men tiderna stämmer inte, jag kollar ner på biljetten och när jag kollar närmare så står det "buss 5111" på den! Känner hur hjärtat slår fortare. Vart ska jag gå då!? Jag har inte tid med detta. Efter att ha gått några förtvivlade varv så ser jag en person med SJ-band om halsen. Efter att ha förklarat min situation så visar han mig vart jag ska... Så då bär det av tillbaka till City terminalen där jag var för inte så länge sedan... Jag börjar leta efter informationtavlan som ska finnas vid ingången. Jag hittar den men då jag gått igenom den för andra gången så inser jag att, bussarna räknar bara med hundratal inte tusental!
Jag orkar inte berätta allt som hände men efter mycket om och men så sitter jag nu på en ersättningsbuss på väg hem... Om du vill veta vad som hände efter det så får du fråga... En sak kan jag säga... 50 på motorvägen... Suck...

Men livet är ett äventyr, detta är mitt!

Ett par dagar i det kalla norden...

Nu sitter jag på flygplatsen i Umeå och skriver ihop detta, en liten sammanfattning av de saker som har hänt de senaste dagarna...

Att flyga till Umeå tar otroligt kort tid! Jag tror inte att piloten hann komma upp till rätt höjd innan det var dags att göra sig redo för att landa.
När man klev av planer så klev man in i ett frysrum (det är faktiskt varmare i en frys...). Sen leta reda på en buss som skulle ta mig till rätt plats.
Efter lite om och men så har jag lyckats tagit mig fram till Carro, Sanna, Emma och Lillys lägenhet.

Den dagen blev väldigt trevlig. Var nere på stan och letade efter en mössa, men hittade ingen som passade. Men jag köpte ett par tofflor och en present till Emma (hon hade fyllt år tidigare i veckan). Sen så hittade jag och Lilly någonting som hamnar i kategorin "jag-måste-bara-ha!"

Dagen där på var en slapp och slö dag, vilket var otroligt trevlig och skönt. Gick en promenad och passade då på att handla. Sen så passade vi på att kolla på en film innan vi gjorde otroligt goda pannbiffar. Efter det bar det av ner på stan till café station. Trevliga människor på en trevlig plats.

Så kom en ny dag, som började med en trevlig frukost med allihopa. Med allt mellan himmel och jord. Dagen blev väldigt lugn, men timmarna bara försvann. En kompis till Lilly som heter Hanna kom över och vi bakade tillsammans muffins till morgondagen. Då det blir cellgrupp. Men tillbaka till lördagen. På eftermiddagen så var vi inbjudna på innebandy (skulle gärna varit med om jag hade haft kläder för det och min klubba.) Efter en och en halv timmes fullt ös för Sanna och Lillys del, så bar det av hemåt för att förbereda inför kvällen, då det stod spel, tv och film på menyn. Med tillhörande chips och godis. Vi fick en trevlig kväll tillsammans.

Så kom den sista hela dagen på min vistelse här uppe. Idag var det kyrka hela dagen. Nog för att man som kristen är kyrkan, men nu var det både besök i korskyrkan som stod på dagordningen och hemgrupp. Då vi var i korskyrkan så var det 4 som döpte sig och jag fick en positiv överraskning över hur man kan spela psalmer. Efter mötet, på fikat så träffade jag Per Arenander och hans fru, vilket var en mycket trevlig överraskning.
Sen så blev vi (Lilly, Erik och jag) sugna på bio... Men det var inte så mycket som gick innan jag och Lilly skulle till hemgruppen. Så vi tog det som fanns, vilket var love and other drugs. Inte en film att rekommendera...
Tiden flög förbi och det var dags att skynda oss hem och hämta fikat till hemgruppen. (Vi passade på att ta en macka och te innan det bar av till bussen som skulle föra oss till hemgruppen. Då vi är framme så sätter vi igång och gör det sista till muffisarna. Lilly och Hanna sätter full fart på allt och jag får i uppgift att smälta chokladen (gick jätte bra!) Sen var det lite mindre uppgifter som man gjorde.

Resultatet...
Hemgruppen var väldigt trevlig, många nya ansikten och namn, men också folk som jag mött tidigare visade det sig. Trevliga samtal och intressanta människor fyllde kvällen. Men till slut så var det dags att åka tillbaka.

Kan inte nog tacka för dessa dagar som jag fått här uppe.

Dagar fyllda med fantastiska ting och människor! Det kan inte bli bättre.

En viktig lärdom... Nja inte lärdom, jag visste om det tidigare, men jag behövde se det i action, ännu en gång. Att om du tar nya människor till dig så kan du ha funnit någonting mer än vad du trodde att du skulle hitta.

Ännu är inte äventyret över, så, Äventyret fortsätter! Hoppas att du är med!

torsdag 10 februari 2011

Varför så tidigt!?...

Varför börjar Äventyren alltid vid soluppgången?!
Jag fick gå upp kvart i 5, jag tycker inte att det är något problem.
Är bara lite fundersam varifrån denna trend kommer ifrån...
Nu så vaknar jag med låten Relight My Fire och ser till att allt är med.
Men nu är allt packat och jag kan inte bli mer redo än vad jag är nu...
Om en stund så kommer min skjuts... mer kommer senare!

Äventyret kan börja!!!

onsdag 9 februari 2011

Världen vs Människan...

Har under ett ganska långt tag funderat vad som gör att man vill vara med i en grupp.
Oftast söker man sällskap, men i dag så finns det ytters få människor som man släpper in.
Allt sker via internet och telefon, det är där som man finner sina vänner och håller kontakten. Medan alla funktioner blir bättre och bättre så förlorar man kontakten med människa efter människa, för att det är för enkelt. Det har blivit för enkelt att ta kontakt men en vän, då blir det inte av.

Sen vet vi för mycket om varandra, fastän vi inte berättat det. Vi vill att folk ska vilja veta vad man har gjort. Men man har många gånger redan gjort ett statusuppdatering om vad man har gjort och många har redan sett det. Då finns det ingenting kvar att fråga om, för om du inte gjort en statusuppdatering så har du inte gjort någonting, då finns det ingenting att fråga om och det skapar ingen plats för att kunna få en djupare gemenskap.
Det som skapar gemenskap, är att öga mot öga få veta nya saker om människor, genom samtal. Jag blir lite trött på att allt ska ske i grupp också. För mig så lär jag känna en person då jag sitter och pratar med en människa ensam, då ingen annan kan höra.

Men jag vet inte om det är jag som är konstig i huvudet som tycker det... Men det finns redan så många konstiga människor på denna jord så jag får se om jag kan gå obemärkt förbi...

Men än finns det hopp för mänskligheten... Får bara se hur länge till det hoppet finns...


Från mörker till ljus! Imorgon så åker jag iväg, då bär det av på ännu ett äventyr!

måndag 7 februari 2011

Ingenting mer...

Hade tänkt att göra ett positivt inlägg men det positiva försvann snabbt under dagen.

Så detta är allt.

lördag 5 februari 2011

Arbetslös men glad...

Så var man arbetslös... igen... Jag vill bara säga till mitt försvar så har jag inte missköt mig eller någonting sånt, utan jag hade gjort klart allt det som jag blev satt att göra. Jag skulle egentligen bara jobba där i 10 dagar... Men det blev 3 månader... Lite skillnad. Snacka om att de tyckte att jag var bra! Hm... Ska nog säga också att jag jobbade inte långsamt och att det var därför jag fick vara kvar längre... Det fanns helt enkelt mer att göra...

Men nu är man ju som sagt arbetslös, inte det roligaste man kan tänka sig, har varit det lite för mycket tycker jag... Men, men... Nu väntar en helg med full fart och mycket att göra! Idag innebandy! Sen ungdomsmöte med lärjungaträning.

Det kommer kanske in ett till inlägg ikväll, men det är ett kanske.

Vad ska framtiden föra med sig...

På torsdag så blir det åka av då det närmaste äventyret sätter fart!

onsdag 2 februari 2011

Bluffmakare och oärliga människor...

Jag vet att jag har sagt detta förut, men jag säger det igen!!! Jag ogillar verkligen oärliga människor! Speciellt de som försöker lura pengar av en! Just nu så försöker ett företag få mig att betala dom för någonting jag inte beställt... Blir så trött på sånt här...

Jag tror att man som kristen inte (ska) kunna/kan hata någon eller någonting...
Men det är min personliga åsikt.
Men man kan ogilla...

tisdag 1 februari 2011

En bra start på en månad...

Månaden börjar bra! Har haft över 1300 som har besökt min blogg, på 5 månader! Vilket är långt mycket mer än vad jag trodde när jag började.

Om 10 dagar så kommer jag att sitta och vänta på att åka iväg. Hurra!
Kan knappt bärga mig!
Det är tur att tiden går så fort, annars hade det blivit olidligt...