Den sista biten hem...

Så nu skriver jag igen... En sak är klar, Äventyret tog inte slut med Arlanda... Jag kan erkänna att jag kände mig otroligt vilse då jag klivit av planet. Men efter att ha frågat en tysk och norsk så tittade jag en svensk som kunde såga vart jag skulle. (Jag har ingenting emot tyskar och norrmän, de skulle flyga vidare och visste inte vart jag skulle.) När jag väl fått tag min väska så behövde jag bara komma därifrån... Efter mycket forskande och letande så hittade jag en informationsdisk. Jag kan återge samtalet som vi hade.

"Vem ska jag gå till," säger jag till de två i disken och ser frågande på de tiotalet olika märkena ovanför dem.

"Det spelar ingen roll." Jag går fram till damen som sa det. "Vad kan jag hjälpa dig med?" Nu börjar jag bli trött på att resa.

"Ta mig bort härifrån."

"Vart ska du då?"

"Jag vill till Eskilstuna." (Vill och vill...)

Av damen så får jag ännu fler alternativ. Men det blir flygblad in till Stockholm. Väl på bussen så fylls den med nyanlända tyskar (några väldigt vackra tyskor) När vi väl har börjat åka så får vi reda på att det har hänt en olycka längre fram och att det kommer ta längre tid än beräknat.

Då jag kliver av bussen så skyndar jag över till Centralstation för att fixa en rådvilles hem... När jag gått igenom alla de hundra sakerna som man ska ange så får jag min biljett. Jag kollar på biljetten för att se varifrån den ska få men hittar inte det. Jag går bort till den stora tavlan och börjar leta där... Men tiderna stämmer inte, jag kollar ner på biljetten och när jag kollar närmare så står det "buss 5111" på den! Känner hur hjärtat slår fortare. Vart ska jag gå då!? Jag har inte tid med detta. Efter att ha gått några förtvivlade varv så ser jag en person med SJ-band om halsen. Efter att ha förklarat min situation så visar han mig vart jag ska... Så då bär det av tillbaka till City terminalen där jag var för inte så länge sedan... Jag börjar leta efter informationtavlan som ska finnas vid ingången. Jag hittar den men då jag gått igenom den för andra gången så inser jag att, bussarna räknar bara med hundratal inte tusental!

Jag orkar inte berätta allt som hände men efter mycket om och men så sitter jag nu på en ersättningsbuss på väg hem... Om du vill veta vad som hände efter det så får du fråga... En sak kan jag säga... 50 på motorvägen... Suck...

Men livet är ett äventyr, detta är mitt!