tisdag 16 april 2013

Fler lösningar än problem...

Ett par dagar har nu gått och flera problem har hopat sig runt mitt äventyr.

Jag fick reda på för några dagar sen att jag fått jobb, men i och med det så kom problemet, skulle jag kunna få ledigt. Men saker och ting kommer inte ensamma, strax efter det så fick jag svar att jag skulle bli ensam, men det hade jag redan befarat. Men då återstod bara det största problemet, skulle jag ens kunna göra det?

Men idag så tog jag tag i det problemet som jag kan göra någonting år och frågade om det fanns en möjlighet. Jag ville egentligen inte göra det, för jag vill verkligen visa att jag vill ha jobbet. Men jag skulle inte kunna få ro om jag inte hade frågat. Det värsta som skulle kunna hända var att jag fick ett nej. Men när jag väl pratade med Arne så sa han att det inte skulle vara en omöjlighet. Så det största problemet är nu troligtvis löst. Nu ska jag försöka hitta någon som vill dela mitt äventyr. Men jag tror att det kommer att lösa sig på något sätt...

tisdag 9 april 2013

Ett erbjudande som ej går att neka...

Ett erbjudande som inte går att tacka nej till... Visst går det, men för mig finns det inget val. Om jag skulle tacka nej så skulle jag ångra mig under mycket, mycket lång tid... 


Jag har blivit erbjuden en förmån i en skala om jag aldrig skulle hända mig (eller på det sättet...). Ett äventyr som är, för mig utan dess like. Jag har nu någon vecka mer att fundera, men för mig så är det redan klart. Det enda jag nu kan hoppas på är att jag inte blir ensam i detta äventyr. Jag vill egentligen inte göra det ensam, men samtidigt är inte det ett hinder. Det mesta som jag har gjort i mitt liv, har jag gjort ensam. Men detta är för mig en helt ny nivå, spänning, förundran, skräck och glädje. Allt på en och samma gång, men över allt finns ett lugn, att det kommer gå bra. Så nu är det bara att hoppas att allt fungerar.

Jag kommer inte att berätta vad det är nu, men du kommer att få reda på det i god tid.

måndag 8 april 2013

En liten pratstund med konsekvenser...

Som vanligt kom jag lite tidigt. Men väntan är som vanligt, men jag hade mitt block med mig så jag skrev ner några saker som jag hade kommit och tänka på då jag gått hemifrån.

Jag tänkte på det som hänt de senaste dagarna, för några dagar sen så hade arbetsförmedlingen ringt mig.
Han som ringde sa att de hade ett företag som ville prata med mig. Det gjorde mig glad, så jag sa att jag gärna skulle komma. Det gjorde mig inte nervös, som det annars skulle ha gjort. För jag hade ett annat möte innan dess som gjorde mig mer nervös... Men det ska jag berätta om lite senare.
(Inte i denna berättelse, men det kommer... )

 Men så blev jag insläppt. Då jag såg Arne, han som jag skulle träffa, så blev jag glad. Han var en lite äldre man med lite smutsiga arbetskläder och ett ärligt leende. Det är en som jobbar på fältet, vi satt och pratade om vad det var för jobb. Men sen sa han att när han såg att jag hade gått på Ökna så visste han att jag kan min sak. Vi pratade lite av varje. Sen var det slut, men jag tror inte att det slutar där... Vi kommer nog att ses igen.

Äventyret fortsätter...