Jag sitter och väntar på ett mail som aldrig tycks komma... Det finns så många, många förhoppningar i de svar som jag väntar på. Jag har alltid varit otålig (det kan min mamma och min syster gå i god för...) men jag har blivit bättre med åren. Men i detta fallet så finns det så många förhoppningar och just hopp knutet till det svar som jag väntar på. Sen så är det en vädjan och väldigt öppenhjärtigt, jag är en person som vill ha alla svar innan jag frågar. Men nu är det inte så, så nu känns det väldigt "fel"...
Jag kan ärligt säga att jag är usel på att göra saker för bara mig. Men jag är expert att hjälpa andra. Men jag tror att det bottnar i en rädsla att då jag frågar andra om hjälp vill jag inte få ett nej. Men med det svar jag väntar på så kommer jag nog kunna vända vitt liv till det jag verkligen vill. Det är ett sätt att hitta mig själv för någon annans skull, för min egen skull kan jag inte. Det har jag år av erfarenheter redan. Jag är inte min egen tjänare utan alla andras. Men då kommer Luk 9:25 till mig.
Vad hjälper det om man vinner hela världen men förlorar sig själv.
(Fri översättning.)
Väntanstider fortsätter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar