Igår natt så hände det som jag alltid är beredd på när jag går på stan om natten. Jag och Hampus hade suttit och pratat på torget och klockan närmade sig halv 12. En stund innan så hade Hampus bett mig att följa med honom en bit på vägen, vilket jag mycket väl kunde göra. Så vi fortsatte vårt samtal medan vi började gå hem mot Hampus. Men då jag tittar på Hampus ser jag i ögonvrån att någon kommer emot oss i en vit tröja, han är i ganska god form, men har en lite rullande gång. Bakom honom lunkar en lite större kille, men han följer inte direkt efter. Mannen i den vita tröjan gör ett utrop (jag och Hampus kan inte komma fram till vad det var han sa i efterhand...) men så tar han tag i oss båda två med sina utsträckta händer och får ett fast grepp och drar ihop oss så Hampus och jag står ansikte mot ansikte, för att sedan bli upptryckta mot ett butiksgaller som då fanns bakom oss. Han gör ett nytt utrop. "Vad ska ni göra?" Jag känner att han har druckit. Jag som redan gjort mig redo att ta emot ett slag och söker efter något bra ställe att slå tillbaka. Jag svarar: "Vi ska gå vidare" och pekar längre upp längs med gatan där han kommit ifrån. Hans kompis som gått vidare en liten bit vänder nu och går rakt emot oss. Mannen i den vita tröjan frågar sin vän. "Vad ska jag göra?" Han svarar, ganska sluddrigt men med en hög och allvarlig röst. "Pissa på dem!" Nu var jag helt redo för ett slag för hans ansikte hårdnade ännu mer, men han släppte taget om oss. Men så mjuknade hans ansikte och han tog ett steg tillbaka. Jag kände på mig att detta var för enkelt så jag var fortfarande helt redo. Men efter någon sekund så hårdnade hans ansikte igen och han höjde händerna. Jag spände hela mig inför slaget men det kom inte. Han klappade på oss och bad om ursäkt, han trodde att vi var några andra. Så Hampus och jag kan få vidare med adrenalin upp till öronen...
Efter några steg så var vi åter inne på boken som vi pratat om innan, men det kunde vi inte göra allt för länge. Ingen av oss var nere i varv.
Det var tur att jag följde med Hampus hemåt, annars hade han nog inte kommit så hel ut ur vårt möte med den fulle vita mannen... Eller vad det tur?
Men då Hampus och jag står och pratar om det som hänt utanför Hampus lägenhet kommer en bil upp längs med vägen och blinkar mot oss... Genast gör jag mig redo för ett nytt möte med den fulle mannen. Men när jag tittar närmre så ser jag att det är Carro! Genast berättar vi vad vi varit med om, Hampus frågar Carro om jag kan få åka med (vilket var längre än vad jag tänkt) vilket jag fick...
Jag har alltid undrat hur jag skulle reagera i en sådan situation och nu vet jag...
Äventyret fortsätter...
Jag är såååå tacksam att det gick bra!
SvaraRaderaKram mamma Nina