Det gamla och det nya...

Jag börjar bli äldre. Inte gammal, äldre. Saker i mitt liv har förändrats, det jag tycker är roligt, det jag tycker är viktigt. För länge sen så var vänner inte så viktigt, men det var nog för att smärtan inte skulle bli för stor. Men nu känner jag att vänner är otroligt viktigt. Att få vara eftertraktad hos någon. Att få ett samtal där någon bara vill prata lite och frågar hur det är. Men då man öppnar sig för sina vänner så blottar man sitt hjärta. Då är det enkelt att bli sårad. Jag bär redan på många ärr och dom flesta fick jag med orden, "sånt är livet."
Men problemet är att jag är i två läger. I större delen av mitt liv har jag varit ensam, men de senaste åren så har jag fått smaka på gemenskapen. Då jag står i en grupp så dras jag åt mitt gamla liv och jag söker mig till ensamheten. Men när jag väl sitter där så längtar jag tillbaka... Det är inte lätt...

Resan genom livet, från då till nu...

När jag tänker framåt så går ofta tankarna tillbaka i tiden, vad det är som gjort att jag är just "här". Det är otroligt många saker som har gjort det, men idag så fick jag åter uppleva någonting som förändrat mig. I många andra ögon kan de te sig som en mycket liten sak, men även de största sakerna i världen har en gång varit små. Världens största träd har en gång varit ett livet frö. Världens största djur har en gång varit liten. Det är nog det ända sättet att förklara hur det kändes för mig att se tillbaka. Det var på gymnasiet som jag för första gången såg den. På internatet så hade vi interntv kopplade till alla hus och en ågn i veckan så fick ett hus åka iväg och hyra en film. Just detta har betytt otroligt mycket för mig, på så många olika sätt. Det har förändrat hela mitt sätt att se på välden runt omkring mig.

Då visste jag inte namnet på filmen, men nu efter mycket sökande så hittade jag det, October Sky. Efter än mer sökande så hjälpte Hampus mig att hitta den och idag fick jag åter se den. Då jag såg den så var det som en resa genom mitt eget liv, för den har fått växa i mig och den är mycket mer än en film för mig...

Även det största tingen i världen har en gång varit små...

Dagarna går..

Jobbet rullar på. Det finns inte så mycket att säga just nu. På jobbet så är det mycket putsningar just nu och kommer att vara hela månaden och månaden där efter. Men trädgårdsjobben börjar komma in så det är trevlig. Det är inte som fisken i vattnet, men det känns närmare mitt fält.

Det är många som tar studenten om några dagar, det kommer bli mycket man får äta. Jag minns min student. Jag bara längtade efter att få sluta skolan, så det var skönt då det var över. Men jag är glad för de val jag gjort, för de har lät mig dit jag är idag...

Nu är det dags att sluta skriva, annars kommer jag skriva någonting som jag kommer att ångra.

Äventyret fortsätter...