Ett samtal, Ett Äventyr...

Det är alltid spännande då Ullis ringer en söndag eftermiddag/kväll för det kommer alltid bli ett äventyr utav det... Den här gången så var det inte lika fräscht, som förra gången, men utmanande.

Klockan är nästan tio i nio då Ullis ringer. Hon låter lite ansträngd och uppspelt, ingen panik i rösten men man hör en viss trötthet.

Ullis: Hej!

Jag: Hej Ullis.

Ullis: Har du tråkigt? (Jag förstår att mitt svar kommer att förändra min kväll.)

Jag: Alltid.

Ullis: Då kan du komma och hjälpa oss, en toalett i källaren har kastat på massor av bajsvatten och vi behöver flytta på kartonger i vårt förråd.

Jag: Vilken ingång?

Det blev starten på ännu en spännande kväll.

Det var ganska många kartonger som behövdes flyttas så man fick gå försiktigt genom de djupa delarna av bajshavet... (Erik hade hål i sin ena sko, det kanske syns på honom...)

Boven i dramat, en trött Ullis... Hm... det var inte hon som gjorde stopp i toaletten...

Efter att ha burit tillbaka det som skulle tillbaka så fick jag hemmagjord glass av Ullis. Kan det bli bättre?... Nej...

Skönt att lägga ifrån sig handskarna och skorna ska slängas. (De var riktigt gamla skor)

Tack Ullis för ännu en kväll och ännu ett äventyr!

Utan äventyr i vardagen så blir vardagen... tråkig... och det är inte kul.

Så Äventyret fortsätter...

Drömmar och vem är jag...

Drömmar är en bild av det som man vill se i sitt liv. Det är någonting som tar en vidare i livet, eftersom man vet vad man vill. Jag gick på Ikea igår och då passade jag på att drömma om framtiden. Vad är det jag vill egentligen? Varför vill jag det? Är det vad jag vill eller är det någonting som jag tror att andra tycker att jag ska ha, eller vara. Allt mynnar ut i, vem är jag?

Ikea, människor och mat...

När jag ändå skulle till Västerås så passade jag på att svänga in på Ikea.

Det är alltid kul att gå inne i Ikea och se nya saker och få nya tankar och idéer.

Hittade min soffa... (som jag inte inte äger ännu...) Det är den skönaste soffa som finns! Kunde sitta kvar i flera timmar, men det hade jag inte tid med...

Jag vet nu typ hur jag vill att mitt hem ska se ut i framtiden (även den närmaste framtiden)

Det är kanske en lite för öppen planlösning för min del...

Men det är kul att bara sitta och se på folk... Ingen ser ju likadan ut!

Men sen så var det dags att göra det som jag åte till Västerås för att göra, vilket var att laga mat. (En av de tjänsterna som ungdomsarbetet ropade ut på aktionen) Fick redan på när jag kom fram att detta var en tidig morsdagpresent så det var en överraskning för frun i huset.

Men jag gjorde det godaste jag vet och det blev en succé. Sen med en trevlig efterätt. Med intressanta samtalsämnen.

Uppdrag slutfört!

Äventyret fortsätter...

Uppdrag och Äventyr står vid dörren...

Förbereder mig inför en rad äventyr som står för dörren. Ett av dem börjar om bara några timmar, då gäller det att laga mat för fulla muggar. Men jag förstår inte varför äventyren kan vara på hemma plan mer... Det är nämligen i Västerås, den enkelriktade gatornas stad (upptäckte jag igår då ett annat äventyr gick av stapeln) Men denna gång så behöver jag nog inte köra vilse i centrum... vill inte köra vilse överhuvudtaget... Sen så behöver man packa inför det andra äventyret, det är ännu längre bort och flera dagar. Men jag tror att det kommer att bli roligt och trevlig.

Äventyret fortsätter...

Fylla på...

Det finns många saker i livet som man behöver fylla på med innan det tar slut. Endel någon gång per år andra någon gång i veckan, eller kanske dagligen. Som man behöver tanka bilen för att kunna komma någonstans. Man behöver äta mat för att kunna klara av en dag. Eller få ett leende som är bara till mig. Men det finns saker som man inte kan fysiskt ta på, men som också är viktigt far att man ska kunna leva ett bra liv. Ett av de viktigaste är skratt. Utan skratt så kan inte lycka finnas, då finns inget hopp och utan hopp finns inte kärlek... Det var riktigt länge sedan jag skrattade så här mycket och jag har saknat det. Men det kunde jag inte känna innan... Men nu så är det mycket bättre.

Tre i ett och typ en förändring...

Det tråkigaste jag vet är att bara sitta hemma. Jag vill faktiskt börja med det tråkiga, det är inte någonting som jag brukar vilja men denna gång gör jag det så att jag kan få avsluta positivt.

Men nu några dagar... nja det är mer kvällar och eftermiddagar... så har jag haft fullt upp (och det gillar jag!) Som i förgår så var det cellgrupp, bara det är trevligt, men efter det så bar det av ut till Teamträningsskolan och träffade massor av gamla vänner och bekanta. Det är alltid roligt att sitta och samtala med "nästan" främlingar. Men efter den dagen så blev det som en förändring, det är svårt att beskriva det... Men orden Hoppfullt/Lättare är nog de som kommer närmast... Men mer om det senare (men håll det i minnet..) Igår (onsdag) så hjälpte jag mamma att handla till Team och fick då ta bilen. Men när jag åkt för att handla lite till mig så ring mamma och frågar om jag kan hämta en talare vid tåget om 10 min... Så bar det ut igen Hållsta. Man hinner faktiskt med att få trevliga samtal den korta sträckan i bilen.

Efter att ha varit på ett bra möte med huvudgrupp-familj. (Jag har otroligt svårt för det namnet, säger nog fel varje gång... tror att det är rätt...) så skulle Ullis följa med ut till Teamträningsskolan. (Matilda P blev irriterad på mig att jag inte fått med mig henne kvällen innan...) Där det blev och en teamfilm och sen fika. Saknar alla de samtalen som man hade då man gick team... men fick för en kväll komma tillbaka till den tiden. Som vanligt så hör man Matilda och Ullis sitta och viska med varandra och sedan skratta till de gråter... Sen var det bara att åka hem och sova.

Så kommer vi till idag (torsdag). Det började med att jag vaknade och tre minuter efter det så ringer min mor. Hon undrar om jag kan köra ut lite folk. Så var Albins Taxiexpress i full gång igen. Så två gånger bar det av ut till Hållsta idag med trevligt folk. Men när jag kommit hem och satt mig i soffan så får jag ett sms av Ullis. Hon undrar om jag kan vara med och ta TBS (TonårsBibelSkolan) för Johan var tvungen att åka iväg. Så var det full rulle igen. Till kyrkan för att hämta tårtor och alla de sakerna som skulle ner. Det var två år sen jag var med på TBS och det har hänt en del... de har fått en låda för alla block!! Så den glömde jag... Men efter att ha gjort de jobbiga aktiviteterna som att leka, äta tårta och prata så var man helt slut... (ironi...) Men än är det inte slut för sen så var det dags för Ullis och mig att åka till Kjula för att vara med på en planeringsträff inför Chili (ett läger i sommar...) Där träffade vi Hannes Perder! Och Ullis träffade en från Karlskoga. Efter ett bra tag och otroligt mycket info så var det dags att dra sig hem. Men då hade man många fler frågor än när man kom...

Jag gillar när det spontana går in i vardagen och det fungerar, för det är då man skapar en miljö av spänning och äventyret kan få växa och bli större. Där vill jag vara.

En vecka fylld av äventyr tillsammans med underbara människor. Men än är det inte slut...

Äventyret fortsätter...

Samma sak... men ändå annorlunda...

Det finns många saker som man har gjort, sett, läst otroligt många gånger. Men så plötsligt kan det förändras, fast det inte förändras. Det är samma sak, samma bild, samma ord men ändå annorlunda. Det handlar nog om att man förändras och får nya erfarenheter och då ser saker på ett nytt sätt.

Som när jag såg på Good Will Hunting igår. Jag har sett den ganska många gånger och då tyckt att den varit okej, men nu så var den jätte bra! Man fick en del att tänka på efter filmen.

Sen så behöver jag börja planera inför nästa vecka med alla dess äventyr.

Förkylda handledare och ett trevligt möte...

Veckan började med ett möte på arbetsförmedlingen, ett gruppmöte visade det sig. Förra gången jag var med på ett sånt så tog det många, många timmar... Men det har visst förändrats. Nu så var det till och med roligt! Det började med att jag kom dit och hade glömt mitt papper, så jag visste inte var eller till vem jag skulle. Men efter att ha frågat om vart jag skulle så hittade jag rätt ändå. Väl framme så är jag helt ensam utom han som jag skulle möta. Han var väldigt förkyld och lite luddig. (Vilket är perfekt. Då kan han förklara på ett mycket enklare sätt...) Vi sitter och pratar lite medan vi väntade in de andra. Efter en liten stund så kom en till. Efter henne så stängde han dörren... det skulle inte komma fler visade det sig, men egentligen så skulle det vara fler, men de kom inte... Men då började ett trevlig möte som avbröts några gånger då han tappade tråden om vad han pratade om, så det var bara att påminna honom så kunde han fortsätta. Emma som var den andra "deltagaren" kom fram till, efter att ha läs igenom våra uppgifter att vi var helt olika... Vilket handledaren tycket var jätte roligt. Frågor och svar utbyttes och efter en timme så var det över. (Vilket var typ 3 timmar kortare än förra gången jag hade ett UGA möte...) Sen på vägen hem så mötte jag en trevlig typ , Nathalie! (Hon som jag var iväg till strängnäs med.) Men det roliga var att jag skulle ringa henne imorgon för att fixa en tid att träffas. Alltid lika roligt att få en positiv överraskning!

Tycker att det är en väldigt bra början på en vecka som man inte trodde mycket om innan...

Äventyret fortsätter...

Träd, Kullersten, Gamla hus och Husdjur...

Idag så var jag i Strängnäs igen!

Men denna gång så var det ljust, så jag passade på att gå runt

på stan för att se om någonting förändrats sen man senats var där...

Efter att ha gjort stan så passade jag på att gå upp till kyrkan (som jag inte allt ofta varit vid...)

Jag gillar att gå på gator som inte är super planerade, det enkla och gamla är mer min stil.

Men det som jag tycker är det mest häftiga är träd...

De är som väktare från en försvunnen tid...

Många av träden har stått där längre än vad jag har levt

om inte dubbelt eller tre gånger så länge...

Inget träd är likt något annat, varje träd är unikt.

Grenarna är en karta över de val som trädet gjort under dess liv.

Grenar har gått av eller sågats ner, men det hindrar ingenting.

Jag har länge funderat på att skaffa ett husdjur

(inte just denna fågeln...), men det får vänta ett tag till...

Jag kan inte låta bli att tänka vilka otrolig saker vi människor kan göra om vi beslutar oss för att göra någonting. Vi kan bygga byggnader som sträcker sig upp mot himlen. Tänk om alla människor i hela världen under två dagar skulle göra goda saker mot varandra... Jag tror att vi då skulle kunna göra en enorm skillnad. En synlig skillnad, inte någonting som ser bra ut på papperet utan som berör människor på riktigt. Det är ett äventyr...

En hårresande kväll med sjukt gott fika...

Det finns ingenting som är roligare än att hänga med de fantastiska ungdomarna! Det finns alltid någonting nytt att lära sig eller att göra.

Så medan vi väntade på att vi skulle servera fika på

vårkonserten så passade Alexandra på att fläta Ethers hår.

Även jag fick en fläta, (hade tillräckligt långt hår... vilket förvånade mig...)

men jag hade för glansigt hår för att kunna göra någonting större... Så jag fick bara en...

(Ingen bild på fikat, men det var jätte, jätte gott!

Chokladbollsbotten med grädde och hallon på!)

Vi fick in väldigt mycket pengar i kväll, vilket är otroligt roligt.

Äventyret fortsätter...

Hemmakväll, rockband, dränkta byxor...

Jag ska berätta om min kväll. Jag gått hem från kyrkan för att ha en trevlig hemma kväll och gå och lägga mig tidigt, men så skulle det inte bli... Det hela började med att jag kom ihåg att jag skulle ringa Nathalie (som jag träffade för två veckor sen...) för att boka en tid för fika. Men det visade sig att hon satt på Macbeth. (Vilket är typ 60 meter från min port...) Så hon sa att jag kunde komma över, vilket jag gjorde. Men detta är bara början...

När jag kommer dit så har de ätit upp och sitter om smälter maten så att de senare skulle kunna röra på sig. Jag får också träffa hennes fästman. (Som jag det visade sig att jag träffat många år tidigare på Ökna. Han sa att jag hade suttit i en soffa... inte mycket att gå på, men jag satt väldigt mycket i soffan under de åren...) Men vi satt där och pratade om lite dåtid, nutid och lite framtid. Då berättade de att de skulle till Strängnäs för att höra på några kompisar som skulle spela på en bar och frågan kom om jag ville hänga på... Det var faktiskt inte ett svårt val. Att välja mellan en hemma kväll och ett äventyr så vinner äventyret lätt! Så bar det iväg.

Väl framme så fanns det ett stort gäng att lära känna, så det var bara att sätta igång. Otroligt många intressanta människor mötte man. Men efter en stund så hittade jag två som jag faktiskt kände sen tidigare. Den ena (som var trummis i bandet) körde också bröd! Och den andra var min "granne" för flera år sen då jag bodde ute på Fogdö... Världen är ibland väldigt liten...

Bandet som jag kommit för att lyssna på var Alone in 2. De var riktigt bra! Inte för att det är min musikstil, men det gör dem inte dåliga. Men han som mixade dem var usel... Riktigt dålig faktiskt, det var inte bekvämt att lyssna. (Hade kunnat göra ett mycket bättre jobb själv...) Men man kunde ändå höra att de var bra.

Kvällen slutade med att en hade spillt ut öl över mina byxor, men det gjorde inte så mycket. (Bättre att det hamnade på mig än att någon drack det... Hehe) Det blev en kväll som inte blev som jag hade trott men det var en kväll som var i äventyrets tecken, vilket är just det att jag vill att mitt liv ska vara...

Äventyret fortsätter...

Cykel + teknologi = Trasigt...

För några dagar sen så slutade mitt lyse på cykeln att fungera.

När jag först kollade på det så såg jag direkt felet... En sladd var av...

Men som vanligt nu för tiden så är allt så teknologiskt... Jag hoppades att det bara var det som var felet. Så idag fixade jag det. Men då upptäckte jag varför den hade gått av. Det berodde på att slangen som sladdarna låg i hade blivit klämd mellan däcket och ramen.

Man gör allt för mycket i datorn idag, så man har tappat verklighetsuppfattningen...

Men nu är det fixat och min värld känns lite ljusare...

Äventyret fortsätter...

Den hemliga trädgården...

En berättelse börjar som ett litet frö i ens huvud.

En tanke som bara växer och växer.

Den behöver tid och en bra miljö så att den kan växa och bli större.

Även de största träden började som ett frö.

Även frön små som dammkorn kan äga livets kraft som kan spränga berg.

Det kan ta år innan den mognar och börjar ge blommor.

Men det kan också bara ta månader. Många gånger vet jag inte vad det

kommer att bli för någonting, det är många gånger en överraskning vad

som det kommer att bli. Men det är också det som gör det spännande...

Jag tror att de kan tränga djupare än man kan tro.

Man kan inte se hur rötterna växer och hur djupt de kan sträcka sig.

Det senaste året så har jag fått se många berättelser blomma.

Vilket har gett mig stor lycka. Men att ha en hemlig trädgård, det är inte min grej.

Jag vill dela med mig, låta andra få vandra igenom trädgården

och beröras av det som berör mig och njuta av allt som jag odlat fram.

Ännu har jag inte gjort klart någon berättelse,

men jag tror inte att de kan bli klara. De kan bara gå i vila...

Jag hoppas att du vill komma och besöka den

ännu hemliga trädgården någon gång...

Men nu fortsätter Äventyret...

En morgon med ren lycka...

Jag har hittat svaret. Den bästa filmen någonsin!

Av många skäl är den bra, riktigt bra musik och sånger.

Går att förenkla ännu mer... Vacker...

Hela morgonen har jag suttit och skrattat och fnittrat... (manligt fnitter...)

Jag ser så otroligt många människor som jag känner igen från mitt liv,

vilket bara gör det mer roligt.

Ska bara hitta en Rapunzel...

Musik, skrivandet och uppdraget...

Många saker tycker jag om men det finns

andra saker som också har stor betydelse.

Som musiken är en stor inspirationskälla som aldrig tycks sina.

En ton kan väcka avund, en annan kan fylla en med glädje.

Om man spelar med den kunskapen kan man göra underverk.

Skrivandet är mitt sätt att uttrycka min rädsla, glädje, sorg och lycka.

Mina berättelser är en beskrivning av mig, då allt kommer ifrån mig.

Men det som betyder allra mest är nog att ha någon att ta hand om.

Någon att kunna ge allt till och känna sig behövd.

Att få följa med på någon annans väg.

Det är livet för mig.

En otrolig överraskning...

Idag så fick jag en jätte överraskning. Jag var nere på

stan och det regnade och var allmänt skit kallt...

Jag går förbi 21:an och då hör jag någonting.

"Albin? Visst är det Albin?!" Jag tittar upp och framför mig står Nathalie!

(Gymnasiekompis, vi bodde i samma hus på internatet.)

Det måste vara 5 år sen vi senast sågs. Men vi stod och pratade ett bra tag...

Det tar en stund att komma ifatt 5 år... Men jag vet tvungen att gå vidare.

Efter löften och byta nummer så skildes vi åt. Men för att ses igen...

Äventyret fortsätter...