En otrolig överraskning...

Idag så fick jag en jätte överraskning. Jag var nere på

stan och det regnade och var allmänt skit kallt...

Jag går förbi 21:an och då hör jag någonting.

"Albin? Visst är det Albin?!" Jag tittar upp och framför mig står Nathalie!

(Gymnasiekompis, vi bodde i samma hus på internatet.)

Det måste vara 5 år sen vi senast sågs. Men vi stod och pratade ett bra tag...

Det tar en stund att komma ifatt 5 år... Men jag vet tvungen att gå vidare.

Efter löften och byta nummer så skildes vi åt. Men för att ses igen...

Äventyret fortsätter...