onsdag 21 december 2011

Träd...


Om du känner mig och har pratat med mig, så tror jag att jag har nämnt någonting om växter eller i alla fall träd. Om jag inte har gjort det så har du missat någonting, kanske en av de de största sakerna som har format om mitt sätt att tänka och se på omvärlden. Jag kan med gott samvete säga att jag älskar träd och var gång jag ska beskära ett träd så är jag alltid lite för försiktig. Men det är utifrån en djup respekt för den kraft som då är framför mig. Trädet är den största levande tinget på vår planet, det kan inte bli större. Jag tror att det största trädet i världen väger mer än tio blåvalar tillsammans, det ger ett annat perspektiv på världen. Det ända som den behöver är lugn och ro. Men även stormar kan fälla jättarna. Det finns en till synes liten en som är över tretusen år gammal. Den föll men slog rot igen och har växt på ett onaturligt sätt sen dess. Det var tusen år innan Jesus föddes. Trädet hämtar sin kraft från en källa som inte finns på denna planeten ens! Dess rötter djupare i jakten på allt som den kan behöva. Till och med berg spricker och vittrar bort efter dess vilja. Det är riktig kraft.


söndag 4 december 2011

Den fulla göteborgaren som ville slåss...

Idag så hängde jag och Hampus på eftermiddagen. Vi spelade lite spel, men så blev Hampus hungrig så vi gick till Mcdonalds för att äta lite innan det var dags att dra sig hem...

Då vi kommer kommer in så är det bara en man som står vid kassan. Klockan är ring 21:25. Då vi står och beställer så kommer det in ett yngre par som pratar engelska med varandra. Jag reagerar på det då vi tidigare var på Godisland så hade det varit ett annat par som hade kommenterat den annorlunda papperskvaliten på godispåsarna på engelska. Då vi var klara med våra beställningar och var på väg till ett bord så kommer det in en grupp på elva personer, men det visade sig vara tre olika grupper... De som gick först var ett gäng tyskar. De andra lyckades jag inte lista ut var de kom ifrån. Men sist av dem som kom in var en göteborgare... Det är om honom detta handlar om. Han klargör tidigt att Göteborg är den bästa platsen i Sverige. På gängen och talet så förstår jag att han fått i sig lite för mycket... Han tränger sig förbi några som stod före honom och ska beställa. Då detta händer så har det första paret satt sig vid sitt bord och dom har fått en del av det som de skulle ha. Men mannen verkar bli arg, för han ser på kvittot att han inte fått rätt. Han går till kassan och med knagglig engelska förklara att han inte fått rätt. Hon i kassan gör då en ny beställning. Men göteborgaren ber om att få en stark öl. Men det finns inte på Mcdonalds. Han gör det klart och tydligt att i Göteborg där kan man köpa både stark öl och snus på deras Mcdonalds. Han svär så det osar över hur förskräckligt det är med alla stockholmare. Han fortsätter hålla en utläggning om att Eskilstuna är lika hemskt som Stockholm och att han hatar alla Stockholmare för att de är alla bögar. Då han för mannen klaga så tar mannens parti. Mannen beskriver en tragisk situation hur han väntat i en halv timme på sin hamburgare och nu så är det fel... Då jag kollar på klockan så är den 21:40... Göteborgaren börjar då skrika på personalen att detta aldrig skulle kunna hända i Göteborg att någon skulle få vänta i femtio minuter på att få sin hamburgare... (Jag kollar på min klocka, den är 21:42...) Tyskarna har satt sig en bit bort och äter i lugn och ro. Mannen som var där inne då vi kom är nu borta. Mannen med hamburgerproblem blir utfrågad av göteborgaren vart han kommer ifrån. Han berättar att han kommer från Finland på en norrländsk svenska... Göteborgaren fortsätter att hetsa upp Finnen och kräver åt hans vägnar att han ska få pengarna tillbaka.

Efter mycket om och men så får alla sin mat som de ska ha. Men han fortsätter att klaga på personalen dåliga kvalitet och att de inte har ett sortiment för en göteborgare.
Jag känner stämningen håller på att laddas upp. Göteborgaren har nu fått syn på Hampus och mig. Och förklarar ännu mer hur dåligt Eskilstuna är och hur alla som bor här är bögar för att de vill vara som Stockholmare... Då Hampus och jag nästan är klara så utbrister Finnen att hamburgaren är jätte äcklig och att den inte ens är klar... (Då har han redan ätit halva hamburgaren...) Göteborgaren plockar upp tråden direkt. Han säger åt honom att gå och kasta den i ansiktet på hon i kassan. Men då Finnen inte gör det så säger han att om han vill så kan han göra det... Finnen är irriterad men inte tillräckligt för att göra någonting. Nu vänder sig göteborgaren till Hampus och mig igen... Nu vill han kasta den på oss... men inte heller detta faller Finnen i smaken.

Nu är Hampus och jag klara. Då jag tar på mig min jacka så reagerar göteborgaren direkt. Han frågar om vi har något problem. Jag förklarar att jag vi har ätit klar och att vi ska gå. Han frågar om jag är feg. Jag svarar att det är jag inte. Då vill han genast slås, han slår sig på armbågen och förklarar hur ful och tjock jag är. Jag ser åt han håll när jag tagit upp brickan och säger säger ett nej. Men detta verkar göra honom ännu mer irriterad. Men nu har vi slängt vårt skräp och är på väg ut... Det sista jag hör innan dörren går igen är hur han vill slå ner någon ur personalen...

Jag är glad att han gav sig på mig, för det skulle krävas väldigt mycket för att få mig att slås... Men om jag skulle bli tvungen så skulle jag ha vunnit. Det vet jag. Han har tur att jag är så snäll som jag är...


torsdag 1 december 2011

Skrivandets kraft...

Jag har nu under några dagar jobbat väldigt mycket med min "bok" och det har varit väldigt produktivt. Men nu när jag har läst igenom den ett par gånger så minns jag alla de sakerna som jag varit med om under mitt liv. För "boken" är jag, men ändå inte. Den är och tror ändå inte jag. Den är byggd på alla mina förhoppningar och besvikelser. Allt av kärlek och glädje som fyller var sida är min, men även hatet och ondskan som finns där är min... Det gör mig ledsen att se det så svart på vitt. Jag är allt och alla i mina berättelse. Jag tror inte att man verkligen kan förstå min om man inte läst vad som hänt var och en i min berättelse.

Jag märkte för några dagar sen hur fatal förändringen blir för mig om jag får uttrycka mina känslor i ord. Jag hade skrivit en sammanfattning om detta år och hållit den positiv. När jag då träffade en av de personerna som jag skrivit mycket om så såg jag den personen i ett nytt ljus. Som när man glömt att ta på sig glasögonen och när man sätter på sig glasögonen så blir allt klart. Så kändes det. Men det vet inte personen om ännu, men det kommer senare...