Mycket att berätta om...

Jag har skrivit min mest tragiska och sorglig berättelse någonsin. Tycker själv att den blir ganska upplyftande på ett sett... Jag är inte han... Men han, är på ett sett en del av mig, eftersom jag skapat honom och allt omkring honom. Det jag har upplevt har han upplevt. Men han har fått uppleva allt det jag inte vill uppleva, alla mina mardrömmar.

Men jag är glad att jag har det som jag har det. Även om det finns många saker som jag inte gillar.

Igår så var jag på ungdomskör, det var riktigt kul och utmanande. Mycket nytt och trevligt folk att lära känna. Nästa gång kommer jag inte att kunna vara med för då är jag ute på en tur i Sverige.

Livet är ett äventyr som ska levas fullt ut... Jag själv gör så gott jag kan... Men ett äventyr är på många sätt inte över förrän man berättat det för någon och man ser tillbaka på det som hänt.

Idag så börjar ett äventyr som sträcker sig ända fram till sommaren. Men detta är bara förberedelser inför ett gigantiskt äventyr!

Äventyret fortsätter...

Speed dating och Böcker...

Speed dating stod på listan under lärjungar träningen. Inte bara det, det ingick i Johans socialskola. Hur tar man den första kontakten och håller i ett samtal med en främmande person. Jag passade på att fråga de dumma frågorna som man egentligen kanske skulle veta... men nu vet jag dom i alla fall... Man kan komma långt på 1 minut faktiskt. Men för mig så skapade det ett intresse då man inte hann prata klart. Så samtalen fortsatte efteråt. Riktigt roligt!

Jag har faktiskt bestämt mig för att satsa på mitt skrivande.

Första steget: Läsa fler böcker...

Igår så var på biblioteket för att börja jakten på litteratur om ämnet

och hittade ett knippe. Hade glömt min väska hemma så jag tog vad jag kunde bära...

Om du vill följa med mig på ett Äventyr så ta en berättelse så bär det av...

Måndagar och Äventyr...

På måndag börjar det! Ett äventyr blir det i alla fall.

Hur man ska få ihop vardagen är en annan fråga.

Jag skulle egentligen sluta på måndag, men blev tillfrågad att jobba veckan ut.

Det är inte någonting man tackar nej till, men det förändrar allt.

Förändring är inget negativt, det är en del av livet

(ibland inte så uppskattad) ett naturligt sätt att komma vidare i livet.

2 och 12 dagar kvar!!

Kung Fu Panda

Jag känner mig som Po i Kung Fu Panda... på många olika sätt...

Fast i en vardag som inte är "jag", där inget tycks bli som jag vill. Vad jag än gör så blir det fel.

Det blir inte alltid som man hoppas...

Vill ge dig ett citat... Det är en egen översättning (från engelska) av en dialog mellan Po och Mästare Shifu.

"Varför slutade du inte? Du visste ju att jag gjorde allt för att bli av med dig!"

"Ja, jag stannade, för att varje gång du kastade en tegelsten i mitt huvud eller sa att jag stank, det gjorde ont. Men det kunde aldrig göra mer ont, än att varje dag vara mig själv. Jag stannade, för om någon skulle kunna förändra mig, göra mig, till mindre mig, så är det du!"

Det finns många delar av filmen som (jag nämnde i förra inlägget) påminde mig om det.

4 dagar kvar till ett äventyr börjar och 14 dagar kvar tills ännu ett äventyr börjar...

Narnia och någonting mer, än vad jag trodde...

Det finns böcker och det finns böcker... Det är titeln på ett gammalt inlägg, men det stämmer så bra. Jag håller nu på att läsa klart den sista boken i Narnia serien. Jag blir så otroligt inspirerad på det enkla sätt han kan beskriva en hel värld och låter en själv använda fantasin, det är en stor tillit som han visar.

Det finns nog ingenting som berör mig så mycket, som när någonting påminner mig om en berättelse som jag hörde för många, många år sen. Berättelsen kommer jag inte ihåg, men känslorna i den minns jag. Och när jag får någonting som har samma känsla så kan den får mig att rysa och bli full i skratt eller fälla en tår. Det kan vara ett musikstycke, en viss ton, en replik i en film, en rad i en bok.

Jag vet inte, om du vet, hur mycket det jag skriver betyder för mig. Det betyder otroligt mycket för mig, långt mycket mer än vad jag tror att du kan förstå.

Det ända jag gör är att försöka fånga själva väsendet av den berättelsen jag hörde och på något sätt förmedla den vidare.

Jag hade tänkt skriva mer om Narnia böckerna, men det blev inte så... istället har du fått reda på en... hm... inte hemlighet, men någonting som jag inte delar i vanliga fall...

Äventyret fortsätter...

Undrar varför det är som det är...

Har kanske skrivit om detta tidigare, vet inte,

men jag tror att frågan aldrig blir irrelevant

och bör kanske tänkas ännu en gång.

Saker som man ständigt flyr från kommer ifatt en

och fastnar på en som en oljefläck på ett par byxor.

Många par har man fått slänga,

men man lagar ändå aldrig problemet.

Kanske för att man vet att man måste göra det svåra.

Men ändå flyr man problemet, gör allt för att det inte ska finnas,

men ändå finns det ändå där och hånar en.

Människor är det värsta Gud skapade, men ändå det bästa...

Tur att det finns dom som ger en lycka och inte bara olycka...

(När jag läste igenom detta så såg jag att det kan vara svårt att förstå vad jag menar,

men faktisk så är detta exakt som det är.)

Livets äventyr fortsätter...

Blod, svett och tårar... nästan... kunde ha varit...

En dag då blod, svett och tårar... Nja... Det var inte så farligt...

Men en sak är då säker att jag har haft det riktigt trevligt idag.

Hm... Trevligt är kanske inte rätt ord, att slita som ett djur och

knappt kunna andas och benen bränner och man kan knappt stå upp,

kanske inte är just ordets rätta bemärkelse... Men det var trevlig

att slita tillsammans med andra...

Jag ska kanske säga vad jag har gjort...

Annars kan det bli väldigt svårt att hänga med...

Jag har spelat innebandy i två timmar med vänner från kyrkan

Jag vann nog bara en eller kanske två matcher av... Väldigt många.

Men jag kan faktiskt med en relativt stor säkerhet att jag är en sjukt bra förlorare.

Det är inte så att jag inte bryr mig, men jag spelar inte för att jag måste vinna...

Det finns andra saker som betyder mer.

Men nu ska jag fortsätta med nästa sak så jag kan få lite helg.

Nyheter: Allt hopp för det mindre mycket närliggande äventyret är ej ute!

Allt för denna gång. Äventyret fortsätter!

Världen... en konstig plats...

Jag blir så förvirrad över hur samhället fungerar... Jag kommer inte att ha jobb i februari, men kommer kanske att bli in ringd om de behöver hjälp. Men då kommer problemet, om jag jobbar några timmar så kommer jag inte att kunna få någon ekonomisk hjälp från andra håll... Så då är det alltså bättre att jag inte jobbar lite och i stället sitter hemma och söker jobb. Vilket är så sjukt tråkigt. (Att söka jobb...)

Jag kan ärligt säga att jag aldrig fått ett positivt svar. De jobb jag har haft så har de faktiskt ringt mig och frågat om jag vill jobba.

Nu så fortsätter äventyret! Ses!

Små egenheter och perfekta personer...

Jag har en sån otroligt irriterande egenhet. Jag blir väldigt ineffektiv då jag blir ensam hemma... Blir så trött på mig själv att jag inte kan skärpa mig. Men ingen är perfekt (tur är ju det!)... Men det får jag jobba med. (effektiviteten...)

Jag har faktiskt mött tre stycken, (alla i helt olika sammanhang) som har med sitt sätt att vara och prata verkligen tyckt att de själva är perfekta. De var de mest pompösa människor jag någonsin träffat. Först blev man irriterad (kan fortfarande bli det när jag tänker på dem) men sen så tycker man nästan synd om dem för det är ingen som vill vara i närheten av dem. Då de bara klankar ner på allt och alla i dess omgivning.

Imorgon så får jag reda på om jag får jobba kvar i februari och när jag vet det, så avgörs om ett äventyr går av stapeln.

Äventyret fortsätter!

Hjärna som spelar en ett spratt...

Har du någon gång fått två ord i huvudet som tycks passa så perfekt ihop, men när man säger det högt så blir man så förvånad för de hade inget band till varandra och passade verkligen inte ihop. Det har hänt mig hela dagen... Riktigt irriterande.

Eller efter jul, då jag tänkte allt i rim... Du kanske inte tycker det är så farligt, men jag är inte bra på att rimma... Då är det illa...

Nu så väntar faktiskt många äventyr, flera små och några riktigt stora. Men det är just väntan som är problemet för mig, men det är någonting som jag behöver träna mig i.

Helgen...

Det har hänt otroligt mycket i helgen.

Mycket roliga, men också mycket tråkigt.

Blir så ledsen på människor som inte håller

vad de lovar eller bara är elaka.

Men nu till det roliga...

Alive-teens startade

Visions kväll på re:fuel

Gudstjänst i bowlinghallen

Riktigt kul! Hur mycket folk som helst!

Nästa gång så fixar vi bättre grejer, då blir det ännu bättre.

Har också fått reda på några saker som kanske

kommer att förändra de val jag gör längre fram.

Får se hur livet blir...

En väldigt udda vecka...

Min vecka har varit allt annat än normal... Men finns det någon normal vecka... Okej, den har inte hällt normen...

Jag har varit rörmokare, jag har varit ute under teamveckan, haft ett väldigt, väldigt viktigt möte, fått klarhet i en mycket viktig fråga, hållit på att åka ner i diket med bilen, spelat ett kristet Nintendo spel, halkat två gånger, ätit på Max, nästan somnat på lunchrasten, funderat mycket på framtiden och varit på födelsedagskalas.

Men jag har också fått några saker bekräftade, en glad och en dålig...

Äventyret har bara börjat...

Igår, inte idag... men ändå idag...

Igår så var det mycket som hände men jag hann inte skriva någonting så här kommer gårdagens inlägg.

Efter hemgruppen igår så tog Johan fram någonting som skulle förändra min syn på de första kristna tv-spelarna. Något jag aldrig trodde fanns, men nu finns det hopp för framtiden.

Man får kanske modernisera det lite grann men storyn är ju helt okej...

Jag testade bara den ena äventyret med de vise männen. (Man är en vis man som sitter på en kamel. Den dödar genom att spotta på fienderna, då man letar efter bokrullar, som är frågor utifrån Bibeln.)

Jag köpte även en ny väckarklocka, en sån som simulerar en soluppgång. Den var fantastisk! Jag vaknade 2 minuter innan larmet (fågelkvitter!) satte igång. Hur skönt som helst!

Idag så halkade jag två gånger!! Men jag gjorde inte illa mig... Men min matpåse gick sönder! Inte bra...

Äventyret fortsätter!

Nyårslöften och Äventyr

Den andra veckan på detta år har tagit sin början. Nyårslöfterna, gör sig påminda. (jag har två...) Det ena är enkelt, som jag kommer att fixa. Men det andra är inte enkelt och det ska det inte vara heller... Jag kommer nog inte ens att klara det helt, men det är inte det jag är ute efter. Jag vill visa för mig själv att jag vill ha den förändringen.

Det nya året påminner en också om det stora äventyret. Trots att det är långt kvar, men förberedelserna planeras nu noga, så att inget ska gå fel.

En berättelse utan ord...

Detta är det skönaste jag vet.

För mig så berättar han en berättelse genom musiken.

Det är en talang som jag älskar och har otrolig respekt för.

Jag lämnar dig med detta som slut ord

"I'm not going to be a re-creator, I will be a creator..."

En trevlig dag, eftermiddag, kväll, natt och morgon...

En trevlig dag, eftermiddag, kväll, natt och morgon...

Dagen började med att jag vaknade kl 12 vilket är det senaste jag har vaknat på mycket länge... Men sen så var det en ganska lång väntan på att åka iväg.

Men det skulle inte bli raka vägen dig för jag skulle hämta Carl och Joakim i Strängnäs.

Kvällen började med att äta Tacos. Johan hade beräknat maten på hur vi åt förr i skolan. När jag säger "vi" menar jag Joakim och Calle. Det var som bottenlösa hål, många tävlingar har det varit mellan dem bland annat med pannkakor och köttbullar... Men hur som helst när vi äter och jag börjar känna mig ganska mätt så tittar Johan besviket på bordet. "Jag tror att vi har räknat lite fel..." Angelica är snabb att rätta honom. "Det var du som gjorde det."

Eftermiddagen förflöt med "goda" samtal om allt mellan himmel och jord, tillsammans med mycket gott att äta och dricka och mycket skratt. Eftermiddagen blev till kväll och kvällen blev till natt. Plötsligt utbrister Johan: "Jag vill spöa er på tv-spel!" Man kan ju inte lämna en sådan utmaning...

Några timmar senare, finner jag att det nog inte är natt längre utan mer morgon...

Bilden är tagen runt halv 3 drygt en timme innan vi åker hem.

Jag kom hem kl 5... Det var inget problem,

problemet var det att jag skulle var i kyrkan kl 9...

Det blev sköna 12 timmar med vänner från förr.

Detta kommer nog att ske lite oftare när Carl kommer hem till Sverige.

En sammanfattning skulle nog låta så här: En stört skön kväll!

Äventyret fortsätter!

Snö, snö, snö...

Snön faller tungt utanför ens fönster.
Jag tar fram kameran kollar om batteriet behöver laddas, det behövs inte.
Jag tar på min min jacka och skor, nu är man redo att ut i snön gå.
Väl ute så kommer några ord till mig. De vill jag uttrycka tillsammans med dessa bilder.

Många gånger så känns det som att man bär
på alldeles för mycket och att man inte syns...

och att man inte vet vart man är,

men då är det skönt att man kan hitta en vägvisare
och se vart man ska men då mörkret faller och man ingenting kan se...

så finns det trots allt ett ljus följa...

Äventyret fortsätter... Är du med?

Jag tänker för mycket...

Mer och mer så tänker jag för mycket och över analyserar det som har hänt eller det som kommer att hända. Sen så vill jag inte att det dåliga ska hända och då fokuserar jag på det när jag kanske skulle ha ignorerat det, det är då allt skiter sig.

Det måste vara rädslan att det dåliga ska hända igen, (eftersom det har hänt så många gånger) att jag tror att det positiva inte ska hända... Jag har mig själv att skylla. Men det är bara så tråkigt att det ska hända hela tiden...

Jag har faktiskt många i min närhet som egentligen inte känner mig, men de tror att de gör det. Jag har aldrig undanhållit något, man har inte frågat bara... Jag vill inte gå omkring och kasta ut information om mig till allt och alla...

Jag kan ibland känna mig som en utfrågaren i en utredning. Det är inte roligt och då så blir jag tyst i stället, men det är inte bättre. Den pinsamma tystnaden kommer och fryser ner rummet och allt bara dör ut...

Det är inte lätt...

Många gånger så har jag funderat på att bli fåraherde, med en så liten kontakt med mänskligheten som möjligt. Då skulle väl livet bli enklare?

Ja på ett sett men sånt mycket svårare på så många andra sätt.

Som till exempel att bara gå på toa... "Skit, hålet är fullt och papperet har varit slut i en vecka. Då får det bli spaden igen..." En sådan sak är inte trevlig, men jag tror att jag skulle klara av det bättre än att prata med någon människa...

Men skulle det vara "lättare" svårigheter? Kanske, kanske inte.
Det vet jag inte ännu...

En dag med musik och sällskap...

Idag så var det dags för ett besök hos Jessica. Väldigt trevligt samtal som det ofta blir. Men sen, som vanligt så kommer några instrument fram och vi sitter bara och har sjukt kul.

Saknar de där stunderna då allt bara är sjukt kul, utan någon prestationsångest som hänger med.

Imorgon kommer nog ett lite deppigt inlägg som jag har tänkt på länge.

Jag har förvarnat dig...