onsdag 30 november 2011

Värdefull...

Jag har funderat på saker och tings värde. Det finns saker som jag värdesätter väldigt högt, men som i andras ögon inte är värt ett dugg. Men det är svårt att se vad en annan person värdesätter om man inte känner personen... Jag tror inte att jag har många saker som jag värdesätter, men de saker som jag värdesätter är värda så mycket mer. Jag tror att någon lyssnar på mig, är den största... Att någon tar av sin egen tid för att ägna den till att lyssna på mig. Men då är det kanske tiden som är det viktigaste... För man behöver inte prata hela tiden. Att någon bara finns där är nog ännu viktigare.

Det finns människor som jag värdesätter. Jag ska kanske säga, försöker att värdesätta. För det finns ingen gräns hur mycket de betyder för mig. Jag tror att ju mer tid man ägnar tillsammans, som man värdesätter, det är det som gör personen så värdefull.

Jag hoppas att jag bara får en chans att få visa hur mycket dom personerna betyder för mig...

söndag 27 november 2011

Vänner...

Kan inte med ord beskriva hur skönt det är att ha såna fantastiska vänner! Det betyder så otroligt mycket för mig att få komma som jag är och  bara vara. Jag kommer inte att börja nämna några för då kommer detta korta inlägg att bli ett otroligt långt sådant...  

Det enda jag kan säga här är tack! Men det bästa är att jag göra desto mera nästa gång vi ses! 

Äventyret fortsätter...

onsdag 23 november 2011

Jakten på frid och ett stort projekt...

Idag så har jag och Ida ännu en gång suttit med hennes projekt och nu är det inte mycket kvar. Så nu börjar jag se ett slut på det, men då kommer nya orosmoln upp... Men, men... Sen så har jag varit iväg och undersökt en dröm... Jag har som sagt många projekt på gång, men ett av de största projekten som jag håller på med är att skriva en bok... Så var det så att jag var på ett tryckeri för ett annat ärende, men då kunde jag inte låta bli att undersöka vad det skulle kosta...
Jag har under en lång tid sökt efter frid. Både i mig själv och i omständigheterna runt mig.
Men jag tror att om jag får det i mig så kommer omständigheterna inte se så besvärliga ut...

Äventyret fortsätter...

måndag 14 november 2011

Äventyret i äventyret fortsätter...

I helgen så var jag med och spelade in en låt till Idas projektarbete och det var otroligt kul!

Det finns få saker som jag behövde mer än detta.


Det är inte mycket jag kan säga utom att säga tack och åter tack Ida

Äventyret Fortsätter...

Åtta års plåga och glädje är nu över...

Åtta års plåga har nu nått sitt slut! Men den plågan hade blivit en del av mig och utan den så känns allt så tomt... Samma tomhet som fyller en då ens livsuppgift är avklarad... Men glädjen är dock stor, det har inte bara varit plågor och pina. Innerlig glädje, lycka och mycket kärlek har blivit mig given. För sanning har jag sett på var sida. De har format om mig under alla dessa år och givit mig en ny syn på det som är omkring mig.

Sedan fick jag svaret jag inte ville få men som jag i mitt hjärta visste. Sorgen är inte bara över att detta delade äventyr är över utan att delar av mitt äventyr fått sig en törn. Jag får med en annans vishet svar på den outtalade frågan. Så nu vet jag hur jag bör handla, men det gör inte saken lätt...

Så vill jag avsluta med några ord från några av mina vänner.

 "Dessa böcker är mina vänner och ledsagare. 
De får mig att skratta och gråta och hitta meningen i livet."
/Jeod

 "Jag förstår hur det känns, men du måste vara optimistisk, 
för en negativ attityd är ett värre handikapp än någon fysisk skada."
/Oromis


Äventyret Fortsätter...

måndag 7 november 2011

Jag och mitt val...

Jag älskar att ge dela med mig av mina erfarenheter och vem jag är. Inte för att upp höja mig själv utan för att hjälpa andra och hjälpa en annan att nå längre. Min erfarenhet är mycket mån dyrköpt och att få dela med sig av dem får mig att glömma bort det pris jag betalt. Men andras glädje är min glädje, min glädje är andras glädje. Jag har valt mitt sätt att se på världen på mitt eget sett. För om jag skulle följa mitt hjärta så skulle jag gå under av mig själv. Jag är otroligt dålig på att få igång mig själv. Jag behöver människor omkring mig som jag tycker om. Och det har jag haft under veckan och helgen och det betyder så mycket för mig, mer än vad andra tror. Jag har människor omkring mig som jag värdesätter extra mycket då de alltid får mig att le och fyllas av glädje.


Det sägs att man ska hålla sina vänner nära, men sina fiender ännu närmare... Men det vill inte jag... Jag vill ha mina vänner nära och ge ut av mig och fyllas av dem...



Äventyret fortsätter...