Prata eller samtala...

Att få prata är det bästa jag vet! Hm... nej... Inte att prata... Det är nog att få samtala med någon. Det är det bästa jag vet! Idag så fick jag verkligen göra det jag tycker så otroligt mycket om att få lära känna en person ännu mer än vad jag gjorde innan. Att bara få sitta och prata om vad som helst. Det behöver inte på långa vägar vara någonting viktigt... Men det är kanske de stunder av oviktighet som gör stunderna som viktigast. Det säger ju indirekt att "jag vill vara här just nu"... Än att så fort det viktiga har klarats av så är det ingenting mer än det... Hm... Jag vet att jag själv har gjort det många gånger, men "då har det funnits riktigt bra anledningar varje gång..." set där tror inte ens jag själv på.

Kan inte med ord beskriva hur roligt det är att få sitta och skratta med någon man håller på att lära känna!

Jag hoppas verkligen att våra vägar möts inom en snar framtid!

Nä... nu vill jag inte sitta här vid datorn, jag vill ut och träffa lite människor!

Långt eller kort...

Vad är det som gör dig till dig och mig till mig? Såg på en otroligt bra film! ("200-årsmannen", eller på engelska "The bicentennial man") Där frågan lyfts fram: Vad det är som gör människan mänsklig...

Är det valen vi gör som definierar oss till vem vi vill vara och hur vi själva vill se på oss men ock hur vi vill att de omkring ska se på en. De val jag gör idag kan ge mig glädje men också lidande imorgon... Men det är väl det som är att leva livet... Men hur kan man sluta ett liv lyckligt? För mig är det en mycket svår fråga.

Men jag skulle också, då jag levt mitt liv och tidens hand hämtar den jag älskar också få somna in och följa med...

Men om jag måste välja mellan att leva ett långt liv och inte gjort mitt yttersta i det jag kan, eller ett kortare liv och gjort det bästa jag kan där jag kan om det så blir det sista jag gör... så önskar jag att jag tar det kortare livet...

Om jag ska sammanfatta allt pladder som det alltid tycks bli

 som jag skrivit så är det faktiskt bara i fyra ord...

Jag själv eller andra...

Gode Gud låt det bli andra...

Rätt... Men dock så fel...

Detta är ett väldigt speciellt inlägg. Jag skrev det som står nedanför igår, men idag så fick jag min önskan uppfylld på mycket lång tid! Tack Ullis för att jag fick fel! Så jag hade fel på slutet, men jag ändrar ingenting i det jag skrev så...

Trött... Så otroligt trött, på så många olika sätt. Allt det som jag verkligen älskar och uppskattar försvinner med samma hast som det kommit upp. Det kommer alltid fram någonting som får min lycka att vattnas ur och bli en minoritet. Det gör mig ofantligt ledsen. Alla de sakerna som verkligen betyder någonting falnar bort, men det är inte det jag vill...

Jag vill därför tacka några några av alla de personer som gjort mig väldigt glad den senaste tiden. Tack Ullis, Hanna, Anna, Ylva, Louise och Johan. Tack! Kan inte tacka nog för den glädje ni ger mig!!

Äventyret fortsätter... 

En annan tid...

Det var länge sen jag skrev någonting här, har varit väldigt mycket både fysisk och psykiskt. Allt är inte öven än men det börjar bli bättre. Det kommer kanske att dröja lite till innan jag kommer att kunna skriva som förut...