Mitt ufo till granne och en utsträckt hand...

Efter en lång morgon som kan benämnas som "en riktigt dålig dag" så ska jag gå till kyrkan. Men då när jag gått ut genom dörren så hör jag någon säga någonting snett bakom mig... Det var mitt ufo till granne... Han står på sin uteplats med en utsträckt hand (att skaka hans hand tar han som en förlåtelse). Han ville be om ursäkt för att hans utbrott. Men det som gjorde mig irriterad var att det inte var mig han vrålade till utan Maria! (som var helt oskyldig) Han skylde på att det var andra saker som gjort honom arg, men det ger honom inte rätt att skälla ut någon annan. Det är inte ofta jag blir arg, men när jag blir det så drabbas knappt den jag är arg på... Hm... kanske är det jag som är ett ufo... (Jag är inget ufo...)

Äventyret fortsätter...

Moppe och en bra biofilm...

Idag så var det mycket som hände... Men ändå inte... För först under dagen så hade ingenting hänt. Inte fören klockan närmade sig 4, för då gjorde jag en fantastisk upptäckt!! Ett SF kort! Men det höll på att gå ut! Snabbt kolla vad det är för någonting som går på bio... Då gjorde jag en fantastisk upptäckt! Thor har sin premiär idag! Men vem vill gå på bio en onsdag kväll... Men efter att hört sig för lite så är Erik på. Men då kommer nästa fråga.... finns det platser kvar? Efter att ungdomsledarmötet var slut så skyndar vi oss ner till bion för att pröva lyckan. Men det visade sig att vi inte behövde oroa oss, det fanns gott om platser. Då vi har biljetterna i händerna återstår andra saker som behöver åtgärdas... Toa, mat och biogodis... Vi löste maten först. Svaret blev Mcdonalds. Men sen så hittade jag någonting som väckte många gamla minnen...

En Honda Joker. Jag hade för många år sen en Honda Shadow (viket är väldigt lik en Joker. Det enda som skiljer är bakpartiet på sadeln.) Men det fanns flera saker på vår att-göra-lista... Vi sätter kurs mot Willys, för Erik vill ha daimtårta som biogodis... Inte det vanligaste man brukar äta på bio... Men det fanns mer brådskande saker kvar att göra då möjligheterna inte längre fanns på Willys att uträtta dem där och då... Då är det bara hemåt som gäller! Då allt är klart och det återstår ett par minuter kvar tills det är dags, så skyndar man sig ner till bion med biljetten i högsta hugg.

Det finns få ord som kan beskriva filmen.

Jag gör ett försök: Fantastisk, Fenomenal, Underbar.

3D är så otroligt kul! Synd att det tar slut... Men det är nog det bästa, snart kommer det finnas överallt och då kommer det att förlora sin unikitet.... (kanske ett nytt ord...)

Filmen påminnde mig om mitt eget projekt,

så det är bara att sätta igång igen...

Äventyret fortsätter...

En cykeltur i den vackra staden...

Sommaren är verkligt på väg. Människor ligger lite var stans och njuter av alla solens strålar.

Cykeln är redo, utbytta ventiler och pumpade däck.

Packningen ligger tryggt stuvad.

Då sitter cykeltur inte fel, värmen som klamrar sig fast i marken och allt levande, trots att solen redan börjat försvinna.

Äventyret fortsätter...

Ibland blir det inte som man trodde...

Allt började med en ganska vanlig tråkig kväll, men det skulle inte förbli så allt för länge... Vid 9 tiden (på natten) så får jag ett inlägg på facebook, det var Johan (en gammal klasskompis) som skrev att om att det pågick en fest hemma hos honom och hans flickvän Angelica i Nykvarn. Vi fortsatte prata lite klockan gick lite till. Sen så kunde jag inte hålla mig. Ringde till min mamma och frågade om jag kunde låna hennes bil.

Så bar det iväg på ett litet oplanerat äventyr. Det är alltid lika roligt och intressant att komma hem till dem, Angelica som man lättast kan beskriva som en rak motsats till Johan, man vet aldrig vad det är som ska hände härnäst. Det blev mycket prat och som "vanligt" får man censurera bort en del. Klockan tickade på och närmade sig 1 (på natten) då kommer macka och ost fram... Så otroligt gott!

Natten fortsatte att att springa vidare, mer godis och dricka försvann.

Klockan började nu närma sig 3 (på morgonen)

Angelica började bli lite trött (Vilket är förstårligt...). Johan blev också trött men han somnade inte. Det började bli dags att åka hem, så de kan gå och lägga sig. Jag tog med mig Carl och Joakim så att lugnet åter igen kunde lägga sig ännu en gång i Nykvarn...

En sak som vi kom överens om var att vi börjar bli gamla.

Äventyret fortsätter...

Påsk, Mat, Ikea, Giftiga blommor...

Påsken går snart mot sitt slut. Mycket har man ändå hunnit med. Den mesta av tiden var jag i Sala hos min mormor och morfar. Men på vägen dit så tittade mamma och jag inte på nya Ikea i Västerås.

Som vanligt så blev det mycket mat även denna påsk (gäller i stort sett alla högtider) Men nu stod det lax med potatis på menyn.

Sen under en promenad så hittade vi en väldigt giftig växt som inte finns på så många ställen. Tibast kan nästan bara hittas i Hälsingland.

Projektet fortsätter i full fart.

Äventyret tycks fortsätta...

Basket, cykla och ufon...

Idag så har det varit en slitsam slappdag... Jag passade på att sova ut till halv 9! 5 timmar mer än igår! Men då jag kommit upp så upptäcker jag att mitt sköljmedel är nästan slut! Och jag som ska tvätta... Så då var det bara ner på stan och köpa det. Sen var det tvättdags...

Efter några timmar så börjar man se slutet i tunneln. Då så ploppar det till på Facebook, det är Erik han undrar om jag vill spela basket... Jag kolla hur det känns i kroppen (stel och ont nästan överallt...) men säger ja... Efter att ha stapplat omkring och det har inte gått så bra (men har ändå haft kul) händer det otänkbara! Erik bryter mot tyngdlagen och dunkar!

(Bilden kan vara arrangerad...)

Efter basketen så kom min syster över för att "prata" men sen tog hon tillbaka Band of Brothers box och en av mina filmer...

Sen lite senare så kommer ännu en fråga från Erik, då är det grillning! Det kan man ju inte tacka nej till... Korv, chips och läsk. Mycket skratt och låg humor blev det. Ida försökte att spetsa mig med en grillpinne som hon hade i munnen... Men så kom kvällen och folk ska hem. En efter en försvinner men Maria ska cykla hem... Inte okej, jag får cykla med henne! ... en bit... Men för att man ska kunna cykla så behöver man en cykel, så hem och hämta en. Men den har ju ingen luft i däcken! Tur är det att man har en allmän cykelpump vid stationen. Ut dit bakdäcket fylls hur lätt som helst, men framdäcket ville inte. Hm... Då testar jag en annan pump nere vid torget. Efter ganska mycket om och men så är jag där. Men inte där fungerar det! Då är det fel på ventilen! Jag ska ha en hemma, så hem igen! Nu är det inte lätt, väl hemma så hittar jag ingen. Men så hör jag hur någon gormar i trapphuset! Då är det min granne som står och skäller ut Maria för att jag har ställt min cykel (för 45 sekunder sedan) i trapphuset. Han gormar om att det är det är livsfarligt att blockera utgångarna. Jag säger att den har stått där i bara någon minut (flera gånger får jag säga det) men han lyssnar inte. Han fortsätter att skälla även när han stängt sin dörr. Jag förstår inte hur man orkar med att skälla ut någon så länge... Men sen började det verkliga äventyret... Att cykla utan cykel... Efter ett tag så hittar vi hennes pappa. Han berättar att han har sett allt på triangeln (där vi skulle mötas...) från tolvåringar som cyklat med öl i en handen och druckit till bilar som dundrat fram i 100 knyck och sen tagit rondellen i 70 knyck... Och massa ufon... Jag fattade inte vad han menade med ufo, men det är människor som tycks komma från en annan planet... Med den kategoriseringen så tillhör nog min granne ufo samhället...

Sommaren är här...

Idag har varit en sån dag som man vill ha fler utav. En dag fylld med människor och saker som man tycker om (jobba, frisk luft, fika, brännboll, basket). Började dagen med att gå till jobbet kl 05.30 (var inte lätt, sjukt trött) och lära sig en ny rutt. Den långa rutten, namnet håller verkligen måttet för den var jätte lång! Men kul att åka med Filip Tunevi. Sen var det mat. Men då jag är på väg hem så möter jag Christian som är på väg till sitt jobb. Sen var det dags att vara hund vakt åt Ullis ögonstenar och sen hänga med kyrkungdomarna och njuta av våren. Vi spelade brännboll, fikade (super gott fika!) sen var det dags att spela basket. Hur kul som helst!
Ska snart iväg till min hemgrupp, hoppas bara att man inte ska somna... Men det får jag göra ordentligt när jag kommer hem, för imorgon så ska jag upp tidigt ännu en gång...

Så imorgon kommer också att ha sina intressanta stunder, man får se vad den har med sig utöver det jag har tänkt på...

Har återupptagit ett projekt som legat ett tag, men nu så får det sig en över syn. Det kommer bli riktigt trevligt när den blir klar, men det blir den nog om ett par år...

Äventyret fortsätter!!!

Däck, mat och shorts...

Idag så har Man fått många manlighetspoäng... vi i kyrkan bytt däck på bilar utanför Secondhand. Den här gången så fick vi 8 bilar. 2 av bilarna var problematiska då man inte kunde få loss däcken. Men efter många försök och många tips från andra så gick det bra. Så idag har man fått fyra nya tips (dolken i ryggen, däcksläggan, hästen, gas och broms) på hur man kan göra för att få loss ett däck. Sen var det mat med Ullis, Alex, Andreas och Erik. Men innan det så var det att fixa till sig (byta kläder och duscha) jag tog faktiskt på mig shorts! Tillbaka till maten. Jag fattar inte varför man får så otroligt mycket mat!!! Jag (idioten) vill ju inte lämna kvar mat, jag har ju betalat för det... Så man klämmer i sig jätte mycket tills man faller av soffan. Sen kommer nästa problem...ta sig därifrån... Ullis bara studsar fram med Alexandra, medan en själv kämpar med att hålla sig själv på fötterna... Snart så ska man till kyrkan, men det är en stund kvar...

Fylla ett behov eller vara behövd...

Jag har flera gånger skrivit om vad jag tycker om och här kommer ännu en till. Det finns saker som verkligen gör livet värt att leva. Det som betyder väldigt mycket för mig är då man kan får hjälpa någon annan med något som den personen inte tycker är betydelsefullt. Att få hitta någonting som gör det lite lättare för den personen. Det ger en inblick i en annan människas liv. Jag är otroligt mycket bättre på att ta hand om andra än att ta hand om mig själv. Men det beror nog på att det är roligare med andra människors liv än med mitt...

Man kan få komma närmre en annan och se nya saker som man aldrig tidigare sett och kommer kanske aldrig att se igen. Om man inte tar vara på tillfällena så känner jag att mitt liv kommer att kännas tomt. Jag behöver komma närmre folk för att kunna känna att jag fyller en funktion här. Det är faktiskt jobbigt då man inte har någon att ta hand om. Funderar på att bli fårherde, det spelar ingen roll om det är människor eller inte. Det är kanske känslan av att vara behövd som finns där. Jag kanske bara skapar mig en illusion av ett behov, men det spelar ingen roll för mig...

Äventyret fortsätter...

Teater...

I några dagar har jag varit med på kyrkans påskvandringen, där jag spelat Johannes. Men nu då är det slut för dagen med teater och det tycker jag är skönt. Men så kom jag och tänka på att det finns människor som alltid spelar en roll och inte sig själva. Tänk att aldrig få slappna av och sluta spela...

Kluven personlighet, 1978 års jet lag och otrevliga prov...

Idag så har jag är jag väldigt trött, jag trodde inte att man kunde få jet-lag när man reser genom tiden typ 1978 år... Jag är med på påskvandringen i kyrkan. I första föreställningen så var jag Tomas "tvivlaren". Men i andra så hade jag fått tagit över Ullis roll som Johannes. Jag kan säga att det är två helt motsatta roller. Tomas, motfälld och Johannes, hoppfull. Men imorgon så tror jag att jag bara kommer att spela Johannes...

I lördags så fick jag en obehaglig överraskning när jag skulle göra ett prov. Det var det sista och största provet. Jag hade i min naivitet hoppats på att det skulle bli ett a,b,c,d prov... Men det var det inte... Det var uppsats skrivning! Inte okej med en sån överraskning kastad i ansiktet... Speciellt inte när man har dyslexi (det behövdes tre försök för att stava rätt. Vilken idiot var det som gav ett namn som man inte kan stava om man har läs och skriv svårigheter.) Men efter 4 timmar så kände jag mig tillräckligt nöjd. Nu väntar man bara på resultatet...

Äventyret fortätter!!!

Hem... Vart är det?...

Vart finns den plats som kallas hem? Jag har funderat på det ett tag. Vart är den plats som jag känner mig hemma? Är det ens en plats? Eller är det ett sammanhang?

När jag nu funderar på det så vet jag inte. Just nu så gör jag inte det som jag egentligen ska göra. Men vad det är som jag ska göra, det vet jag inte helt heller. Jag tror att det kommer att träda fram när tiden är inne. Men ordet hemma, det har inte någon fast betydelse. Jag är hemma då jag gör det som jag tycker allra bäst om. Att skriva, när jag inte får sitta ner och fundera på vad som kan hända i en annan värld så tappar det jag gör betydelse. För det är fel sak jag gör.

För mig så blir det inte ett hem om det inte finns människor. Människor som tycker om en och delar livet med en. Jag tror att det är därför det jag skriver har en sån betydelse för mig, de är inte bara några personer som jag skapat, de vet allt jag vet och jag vet allt de vet. Jag började skriva mycket under gymnasiet då jag gick på en internatskola. Mycket av den tiden var man ensam och i den ensamheten föddes många karaktärer. Men jag kunde inte uttrycka mig tillräckligt, men jag skrev ändå. Det finns nog en känsla av att jag inte bara kan lämna dem där som gör att jag har fortsatt.

Matte, ett världsligt problem...

Ibland så kan det bästa sättet att lära sig vara att repetera någonting som man tidigare lärt sig. Och att då hjälpa någon annan att förstå det kan vara en ganska bra kombination. Det finns mycket i livet som man bara måste acceptera, som naturlagarna. Om ett äpple lossnar från trädet så kommer det att falla neråt. Men det finns andra saker som har smugit sig in bland de sakerna. Jag tycker inte att man ska acceptera att någon får vara elak mot någon annan. Det finns otroligt många olika saker som vi borde ställa oss upp för och säga stopp. Men man ska inte bara säga att man inte får göra en viss sak, man behöver visa på någonting annat. Istället för hat så kan godheten få ta sin plats.

Det är alltid lika intressant att skriva, jag vet aldrig vart jag kommer hamna någonstans. Men jag slutar nog här.

(Ursäkta Ullis att jag skenade iväg. Men du passar fortfarande in där.)

Äventyret fortsätter!!

Vilken kruka är du...

En man tar fram två krukor med försiktiga händer. Den ena har perfekta kurvor och en mycket fin form. Den andra är mycket mer sliten, det är många sprickor som löper längs hela krukan och med flera hål i den. Man kan se att den har tappats i golvet några gånger. Mannen som tagit fram krukorna vänder sig till dig. "Vilken kruka är du?"

Frågan går djupt, långt förbi utseende och funktionalitet. Frågan är enkel, men kräver en självdistans och självinsikt. Den första krukan som döljer alla fel och brister med sig själv får ett helt liv med jobb och slit att hålla uppe en fasad av perfektion. Ingen kan komma för nära för då kan man se vad som döljer sig in under. Den andra krukan som inte ser mycket ut för världen, men det finns en känsla av ärlighet i alla fel och brister. Bristerna tillåter andra att sänka sin fasad. Men innan man gör valet vilken kruka man är så behöver man fundera på vad som ska fylla den. Om man tar någonting som alla drömmer om, kärlek.

Kärlek är inte någonting som man ska hålla tillbaka. Om den stängs in så blir den gammal och kan bli till bitterhet. Med hålen och sprickorna gör att det kan läcka ut innan den är full. Men om man tar pengar istället. Idag är det pengar som avgör hur framgångsrik man är. Men genom hålen och sprickorna så faller det ut pengar, kanske till någon som behöver hjälp.

Att vara öppen kan ha flera betydelser.

Vilken kruka är du?