Idag så har det varit en slitsam slappdag... Jag passade på att sova ut till halv 9! 5 timmar mer än igår! Men då jag kommit upp så upptäcker jag att mitt sköljmedel är nästan slut! Och jag som ska tvätta... Så då var det bara ner på stan och köpa det. Sen var det tvättdags...
Efter några timmar så börjar man se slutet i tunneln. Då så ploppar det till på Facebook, det är Erik han undrar om jag vill spela basket... Jag kolla hur det känns i kroppen (stel och ont nästan överallt...) men säger ja... Efter att ha stapplat omkring och det har inte gått så bra (men har ändå haft kul) händer det otänkbara! Erik bryter mot tyngdlagen och dunkar!
(Bilden kan vara arrangerad...)
Efter basketen så kom min syster över för att "prata" men sen tog hon tillbaka Band of Brothers box och en av mina filmer...
Sen lite senare så kommer ännu en fråga från Erik, då är det grillning! Det kan man ju inte tacka nej till... Korv, chips och läsk. Mycket skratt och låg humor blev det. Ida försökte att spetsa mig med en grillpinne som hon hade i munnen... Men så kom kvällen och folk ska hem. En efter en försvinner men Maria ska cykla hem... Inte okej, jag får cykla med henne! ... en bit... Men för att man ska kunna cykla så behöver man en cykel, så hem och hämta en. Men den har ju ingen luft i däcken! Tur är det att man har en allmän cykelpump vid stationen. Ut dit bakdäcket fylls hur lätt som helst, men framdäcket ville inte. Hm... Då testar jag en annan pump nere vid torget. Efter ganska mycket om och men så är jag där. Men inte där fungerar det! Då är det fel på ventilen! Jag ska ha en hemma, så hem igen! Nu är det inte lätt, väl hemma så hittar jag ingen. Men så hör jag hur någon gormar i trapphuset! Då är det min granne som står och skäller ut Maria för att jag har ställt min cykel (för 45 sekunder sedan) i trapphuset. Han gormar om att det är det är livsfarligt att blockera utgångarna. Jag säger att den har stått där i bara någon minut (flera gånger får jag säga det) men han lyssnar inte. Han fortsätter att skälla även när han stängt sin dörr. Jag förstår inte hur man orkar med att skälla ut någon så länge... Men sen började det verkliga äventyret... Att cykla utan cykel... Efter ett tag så hittar vi hennes pappa. Han berättar att han har sett allt på triangeln (där vi skulle mötas...) från tolvåringar som cyklat med öl i en handen och druckit till bilar som dundrat fram i 100 knyck och sen tagit rondellen i 70 knyck... Och massa ufon... Jag fattade inte vad han menade med ufo, men det är människor som tycks komma från en annan planet... Med den kategoriseringen så tillhör nog min granne ufo samhället...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar