Vart finns den plats som kallas hem? Jag har funderat på det ett tag. Vart är den plats som jag känner mig hemma? Är det ens en plats? Eller är det ett sammanhang?
När jag nu funderar på det så vet jag inte. Just nu så gör jag inte det som jag egentligen ska göra. Men vad det är som jag ska göra, det vet jag inte helt heller. Jag tror att det kommer att träda fram när tiden är inne. Men ordet hemma, det har inte någon fast betydelse. Jag är hemma då jag gör det som jag tycker allra bäst om. Att skriva, när jag inte får sitta ner och fundera på vad som kan hända i en annan värld så tappar det jag gör betydelse. För det är fel sak jag gör.
För mig så blir det inte ett hem om det inte finns människor. Människor som tycker om en och delar livet med en. Jag tror att det är därför det jag skriver har en sån betydelse för mig, de är inte bara några personer som jag skapat, de vet allt jag vet och jag vet allt de vet. Jag började skriva mycket under gymnasiet då jag gick på en internatskola. Mycket av den tiden var man ensam och i den ensamheten föddes många karaktärer. Men jag kunde inte uttrycka mig tillräckligt, men jag skrev ändå. Det finns nog en känsla av att jag inte bara kan lämna dem där som gör att jag har fortsatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar