måndag 24 januari 2011

Undrar varför det är som det är...

Har kanske skrivit om detta tidigare, vet inte,
men jag tror att frågan aldrig blir irrelevant
och bör kanske tänkas ännu en gång.
Saker som man ständigt flyr från kommer ifatt en
och fastnar på en som en oljefläck på ett par byxor.
Många par har man fått slänga,
men man lagar ändå aldrig problemet.
Kanske för att man vet att man måste göra det svåra.
Men ändå flyr man problemet, gör allt för att det inte ska finnas,
men ändå finns det ändå där och hånar en.

Människor är det värsta Gud skapade, men ändå det bästa...
Tur att det finns dom som ger en lycka och inte bara olycka...

(När jag läste igenom detta så såg jag att det kan vara svårt att förstå vad jag menar,
men faktisk så är detta exakt som det är.)

Livets äventyr fortsätter...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar