Narnia och någonting mer, än vad jag trodde...

Det finns böcker och det finns böcker... Det är titeln på ett gammalt inlägg, men det stämmer så bra. Jag håller nu på att läsa klart den sista boken i Narnia serien. Jag blir så otroligt inspirerad på det enkla sätt han kan beskriva en hel värld och låter en själv använda fantasin, det är en stor tillit som han visar.

Det finns nog ingenting som berör mig så mycket, som när någonting påminner mig om en berättelse som jag hörde för många, många år sen. Berättelsen kommer jag inte ihåg, men känslorna i den minns jag. Och när jag får någonting som har samma känsla så kan den får mig att rysa och bli full i skratt eller fälla en tår. Det kan vara ett musikstycke, en viss ton, en replik i en film, en rad i en bok.

Jag vet inte, om du vet, hur mycket det jag skriver betyder för mig. Det betyder otroligt mycket för mig, långt mycket mer än vad jag tror att du kan förstå.

Det ända jag gör är att försöka fånga själva väsendet av den berättelsen jag hörde och på något sätt förmedla den vidare.

Jag hade tänkt skriva mer om Narnia böckerna, men det blev inte så... istället har du fått reda på en... hm... inte hemlighet, men någonting som jag inte delar i vanliga fall...

Äventyret fortsätter...