Jag vill redan här i början varna att den tredje och sista bilden kan verka läskig, så varning känsliga läsare...
Dumma idéer finns det gott om... Men bra idéer som går fel är det inte lika många utav... Men som du kanske redan misstänkt så har jag drabbats av mig själv... Jag skulle kapa ett metallräcke på lite olika ställen så att vi skulle kunna få plats med en teve i trappan ner på Alive. Jag hittade en vinkelslip men jag kunde inte se till ett skydd på den. Men jag tänkte att detta skulle gå fort. Jag fixade en pall att stå på för det år inte bra att jobba med armarna över sitt huvud och inte se någonting... Det går bra, jag börjar med den tjockaste så att den jobbigaste delen är nästan över, men då jag är mer än halvvägs då jag känner att den får bra grepp och jag dras åt vänster, så för att inte ramla omkomma så tar jag ut min vänstra hand för att åter få balans. Men då är det ett problem... Skivan har nu flyttat sig två-tre centimeter åt just vänster... Och då snuddar skivan vid tre fingrar, men den tog mest på långfingret. När jag fått balans igen så kollar jag hur det ser ut. Jag tänker "Det ser inte så bra ut, men det kunde varit värre...) jag kollar hur långt jag kommit och ser att det inte är så långt kvar... Så jag fortsätter. Men när jag ser att det droppar på lite väl mycket så får jag erkänna mig besegrad.
(Det visade sig att jag ändå var helt igenom stången...). Som förra gången tar jag ett bra tag och klämmer åt såret, men denna gång så hade jag några att välja mellan, så det blev långfingret då jag såg att det kom mest blod där. Jag funderar vart det är bäst att ställa sig och skölja av handen... Köket, det kan jag inte bloda ner då de precis torkat av allt där. Tvätt stugan där så måste jag stå på huk för att få handen under vattnet så det gick inte heller... så det blev diskrummet. Jag står vid handfatet och sköljer såren med kallt vatten. Men en strid ström av åskådare kommer in för att se hur det ser ut. Några lugnare än andra. Jag får många frågor men efter ett tag så får jag ropa ut att fingret INTE är av och att det inte gått in till benet... Alexandra kommer lite blek och frågar hur det är. Jag som inte känner mycket svarar som jag känner.
Anna som ursäktade allas nyfikenhet, men det gjorde ingenting. Johan kommer och gör bedömningen att det behöver sys. Jag håller motvilligt med, jag ville inte till akuten då det tar sån tid... men jag har varit med om att jag varit klar under en timme då jag skar mig i min vänsterhand på jobbet i Södertälje. (Tycker synd om min vänsterhand då det alltid är den som tar stryk medan högerhanden klarar sig ännu en gång...) Johan börjar fixa med bil och lite annat medan Alex ringer mamma och Anderas. Jag står fortfarande med handen under vattnet med åskådare runt mig. Men då allt tycks vara klart för att åka så kommer Johan på att det kan ta väldigt lång tid på akuten så han börjar gräva i godisförrådet och hivar ner hur mycket godis och dricka som helst! Sen är vi äntligen på väg, jag tyckte äntligen för ju snabbare vi kommer dit ju snabbare kommer jag därifrån.
Väl på akuten så tar vi en nummerlapp och ser att det är rean vår tur. Men då vi kommer in till receptionen så ser vi en kvinna där. Hon i luckan snäser att det inte är vår tur. Vi kollar på lappen och ser att de är nummer 997 som det står där ute. Vi visar henne lappen och hon snäser ännu en gång oss att hon kom in först med sitt barn. Men vi ser inget barn där... Vi går ut och sätter oss i väntrummet. Efter ett par minuter så kommer en man in med ett barn... Efter ytterligare ett par minuter så blir det 998 men då skyndar vi oss dit så ingen annan smiter före...
Hon i luckan var inte trevligare än innan... Men jag lämnar alla mina uppgifter och får ett bandage och får sätta mig i väntrummet igen. När vi satt där så kom det in några vi kände från kyrkan. Men det tog inte lång tid innan jag fick komma in. Läkaren frågade vad som hänt och jag berättade. Han frågade undersköterskan vart hovtången var och sa att det kanske behövdes kapas... (Jag misstänkte att han lurades för undersköterskan tig fram en nål och tråd och inte en hovtång...) Men jag fick bedövning så att jag kunde tvätta rent såren själv. Sen var det dags att sy, men det blev bara ett stygn... Men allt var klart på under en timme!
Efter att fått allt inlindat så bar det hemåt med en ännu mer
tilltygad vänsterhand men dock en erfarenhet rikare...
Äventyret fortsätter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar