Som vanligt kom jag lite tidigt. Men väntan är som vanligt, men jag hade mitt block med mig så jag skrev ner några saker som jag hade kommit och tänka på då jag gått hemifrån.
Jag tänkte på det som hänt de senaste dagarna, för några dagar sen så hade arbetsförmedlingen ringt mig.
Han som ringde sa att de hade ett företag som ville prata med mig. Det gjorde mig glad, så jag sa att jag gärna skulle komma. Det gjorde mig inte nervös, som det annars skulle ha gjort. För jag hade ett annat möte innan dess som gjorde mig mer nervös... Men det ska jag berätta om lite senare.
(Inte i denna berättelse, men det kommer... )
Men så blev jag insläppt. Då jag såg Arne, han som jag skulle träffa, så blev jag glad. Han var en lite äldre man med lite smutsiga arbetskläder och ett ärligt leende. Det är en som jobbar på fältet, vi satt och pratade om vad det var för jobb. Men sen sa han att när han såg att jag hade gått på Ökna så visste han att jag kan min sak. Vi pratade lite av varje. Sen var det slut, men jag tror inte att det slutar där... Vi kommer nog att ses igen.
Äventyret fortsätter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar