Oftast söker man sällskap, men i dag så finns det ytters få människor som man släpper in.
Allt sker via internet och telefon, det är där som man finner sina vänner och håller kontakten. Medan alla funktioner blir bättre och bättre så förlorar man kontakten med människa efter människa, för att det är för enkelt. Det har blivit för enkelt att ta kontakt men en vän, då blir det inte av.
Sen vet vi för mycket om varandra, fastän vi inte berättat det. Vi vill att folk ska vilja veta vad man har gjort. Men man har många gånger redan gjort ett statusuppdatering om vad man har gjort och många har redan sett det. Då finns det ingenting kvar att fråga om, för om du inte gjort en statusuppdatering så har du inte gjort någonting, då finns det ingenting att fråga om och det skapar ingen plats för att kunna få en djupare gemenskap.
Det som skapar gemenskap, är att öga mot öga få veta nya saker om människor, genom samtal. Jag blir lite trött på att allt ska ske i grupp också. För mig så lär jag känna en person då jag sitter och pratar med en människa ensam, då ingen annan kan höra.
Men jag vet inte om det är jag som är konstig i huvudet som tycker det... Men det finns redan så många konstiga människor på denna jord så jag får se om jag kan gå obemärkt förbi...
Men än finns det hopp för mänskligheten... Får bara se hur länge till det hoppet finns...
Från mörker till ljus! Imorgon så åker jag iväg, då bär det av på ännu ett äventyr!
Du har helt klart en tio poängare där. Förstår vad du menar. :-)
SvaraRadera