Är jag där jag drömde att jag skulle vara när jag var yngre?
Svaret är nej och det är jag glad för. För jag hade aldrig kunnat föreställa mig allt jag har fått åstadkommit under alla dessa år i Eskilstuna. Men är jag nöjd? Där är svaret ett mer sorgsätt nej. Jag vet att jag skulle kunnat göra så mycket mer, om jag hade gjort mindre. Det jag menar är att om jag inte skulle gjort allt sånt där som jag bara sa ja till som jag sedan inte kunnat bryta mitt ord.
Nu så finns inte glöden där, min passion har slocknat, som när askan kväver elden. Kvävd av mina egna värk. Det är så sorgligt, för jag känner att en del av mig nog inte kommer att komma tillbaka. Det som jag hoppas är att jag fortfarande kan följa min kallelse att få passa in trots mina fel och brister...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar