Det var länge sen jag fick tömma min bägare med livets vatten. Bägarens vatten kändes grumligt och bittert då den stått stilla väldigt länge. Det ända sättet att få bort bitterheten är att tömma bägaren och låta den fyllas igen. Men för att det inte ska stå och bli bittert igen så måste man aktivt ge ut av det som finns. Men den sista tiden så har det varit som att hälla livets vatten på den hårda klippan där inget tycks växa, även om det är min favorit plats av många skäl, men jag vet att även om jag inte kommer att få se det växa där så hoppas jag att jag ska hjälpa den som kommer efter. Men glädje fyller mig då jag kommer till bördig mark och då jag häller ut av livets vatten så skjuter det upp liv vart man än ser och en äng
Vad är det som fyller din bägare? Jag ska inte avslöja vad som finns i min, men det är ingen hemlighet...
Så vill jag till slut citera Oromis. "Jag kan inte låtsas att jag gillar det här, men syftet med livet är inte att göra det vi vill utan det som behöver göras. Detta är vad ödet begär av oss."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar