En vän, Flera idioter, på mitt lilla äventyr...

Jag har spelat ett spel som heter Skyrim. Jag kan börja med att säga att det är så otroligt, sjukt bra spel. Det är så otroligt snyggt gjort. Men det är inte just det jag vill prata om... I spelet (som är ett väldigt "fritt" spel) så har jag haft hjälp av olika medhjälpare som jag har ibland betalar dyra pengar för (i spelet), eller bara vänner som jag skaffat. De är väldigt bra att ha med sig då de kan vara lockbete och hjälpa en att bära alla de tunga sakerna som man samlar på sig. Men de är så otroligt klumpiga! De kan höra på tusentals meter då de smyger... Om det finns en fälla som jag väldigt instruktivt undviker så kommer de i tio fall av tio att kliva rakt i fällan och varna alla fiender att nu är vi nära... Men det fantastiska är att de inte dör, de blir bara väldigt skadade och kan krypa till en säkrare plats (och om de har möjlighets så utlöser de ännu en fälla...) De är väldigt osmidiga... men de kan dö... De kan de, för om jag går in för att slåss mot ett troll så kommer de med allra största säkerhet att slinka in mellan mig och trollet och blir då dödade av MIG då jag inte kan stoppa mitt svärd! Jag vet inte hur många gånger jag fått hoppa tillbaka en kvart i spelet för att då få det ogjort... Det var bara irriterande. Men så för, jag tror det var en vecka sen, så hittade jag en herrelös hund längs med en väg. Han ledde mig till sin förra herre som blivit dödad av en björn. Jag tog med mig hunden och blev hans nya herre. Jag blev väldigt glad av att ha en fyrfota vän med mig. Och det visade sig otroligt fort att han var mycket bättre än min tvåbenta idiot... Min hund (som jag till min sorg inte kommer ihåg namnet på...) UNDVEK fällor och försvarade mig mot alla fiender. Men den lycka skulle inte vara länge...
Jag hade i uppdrag att minska antalet grottbjörnar i ett område där det verkligen kryllade av dem. Det gick mycket bra, jag tog dem en och en tills jag hamnade i en riktigt stor hop på fem björnar. Det blev en jobbig strid, men min hund klarade det bra. Men då jag ska döda den sista björnen och ska slå det sista slaget så anfaller min hund björnen och blir då träffad av mitt svärd! Han faller ihop död bredvid björnen. Jag bli väldigt upprörd! Vad har jag gjort!! Men då jag tittar närmare så har han två pilar i sig... Björnar har inte pilar och då jag vänder mig om för att se var min "medhjälpare" har varit under hela striden, så ser jag henne stå lite längre bort och byter precis ut sin pilbåge mot ett svärd! Så hon har då skadat min hund såpass mycket att mitt hugg dödade honom. Då blev jag arg! Jag hoppade tillbaka i spelet, men då hoppar jag långt tillbaka (eftersom det hade gått så bra hade jag inte gått in i menyn, vilket är då den sparar...) en bra bit innan jag hittade min hund. Så jag skyndade längs med vägen som jag tidigare gått. Men denna gång möttes jag inte av någon hund... Jag började då leta efter den döda mannen. Efter mycket sökande så hittade jag mannen. Men vid hans fötter låg min hund som vid den tiden inte var min hund, död. Denna gång hade björnen tagit honom också. Detta var den sorgligaste delen i hela spelet... Jag la faktiskt ifrån mig kontrollen i två dagar.

Men så för två dagar sen så sprang jag på en man i en liten by som tränade upp lydiga hundar. Vilket gjorde mig jätte, jätte glad! Så jag köpte en hund som jag är väldigt nöjd med. Men han har skrämt mig många gånger då vi hamnat i slagsmål med banditer och han är helt borta och man kan inte höra han skälla. Genast tänker jag på förra gången och skuldkänslorna är där på en gång... Man hinner bli väldigt orolig och letar vand alla de som ligger på marken. Men sen visar det sig oftast att han sett en fiende längre bort och beslutat sig för att ta hand om honom också! Han är så otroligt bra!

Men en gång precis då jag skaffat honom så var jag i en stad lång upp i norr där dom har en magiskola. Jag fick gå med där och lära mig lite mer om magi, men. Då bad jag min hund att sätta sig vid dörren, så att hans skällande inte skulle störa hela klassen. Han satte sig lydigt och var inte till besvär. Men när jag var klar med klassen så visade det sig att jag nu hade fått tillgång till hela deras bibliotek och då skulle jag kunna hitta de speciella böcker som jag länge letat efter, så jag skyndar iväg... Men efter en stund så känns någonting fel... Någonting fattas, jag hör inget skällande bakom mig! Jag skyndar mig iväg till lektionssalen, nu hade en annan klass börjat och han fanns inte där inne!! Jag söker av hela den stora salen innan jag hör ett litet skall. Jag skyndar ut ur salen och hittar honom precis utanför, som om han inte ville störa den nya klassen efter att jag bara sprungit ifrån honom... Det var en läxa jag fick lära mig där...

Äventyret fortsätter...