Strid och Krig...

Varför är krig och strid så lockande? Det har en dragningskraft som är otroligt stor. Om en film inte innehåller något slagsmål eller att någon blir allvarligt skadad så är det inte en bra film, är det verkligen så det ska vara? Är det så att i en film så sätts den in i ens eget liv. Vem är jag? Är jag hjälten som, vad som än händer alltid kommer att stå på den goda sidan och slåss för en god sak. Eller är jag den onde som med fula knep försöker besegra det goda för en sak som bara är klar för mig.
Är det en förhoppning att genom det onda jag gör finns det hopp. Om hjälten tvingas slåss för det han tror på så kan jag också få göra det. en sorts rättfärdiggörande handling. Men krig skulle inte behöva finnas om var och en kunde om så bara acceptera en annan människa för vad och vem den är. Det lilla är det ända som behövs i den kosmiska grytan. Ur krig och strik kommer bara elände och i get gott kommer ur det.

Det jag vill ha fram är (tror jag...) Vem lär jag mig av hur jag ska leva?

"Det finns inga dåliga elever. Bara dåliga lärare." - Mr Han.

Äventyret fortsätter...